Eagles plagierade sig själva

Jag fick nästan en chock när jag hörde Eagles första gången. Det var skivan One Of These Nights och året var 1975. Det är länge sen, men jag kommer fortfarande ihåg det där introt, det är nästan så det går rysningar längs ryggraden.

Därför var Eagles under många år ett av mina stora favoritband. Men när jag väl samlat på mig alla skivorna och till slut också fick höra deras reunion-platta från 2007, The Long Raod Out Of Eden, har jag kommit på lite andra tankar.

Så här: Visst var Eagles ett skickligt band som gjorde många fantastiska låtar. Men de hittade sin formel redan 1972, på debutplattan och faktiskt med låten Take It Easy. Det soundet släppte de aldrig. Alla senare Eagles album låter ungefär likadant...

En gammal skivrecensent sa så här om Eagles: ”Det är hur enkelt som helst att recensera Eagles album. Man kan ju använda samma text om och om igen...”

Jag har nu skrivit om bandets samtliga plattor här i bloggen. Här kommer en sammanfattning. Det finns länkar till alla artiklar och album.

Eagles (1972)
Det var här Eagles satte sitt sound. De visste vad de gjorde. Redan från början handlade det om snygg och välproducerad countryrock. Take It Easy, skivans första spår, är fortfarande det bästa Eagles någonsin gjorde och en låt de själva försökt kopiera i flera omgångar.

Desperado (1973)
Lite oväntat ett konceptalbum om vilda västern-skurkar. Givetvis hur läckert som helst förpackat och en av bandets höjdpunkter.

On The Border (1974)
Här nånstans börjar Eagles att upprepa sig själva. Det här är så klart en bra skiva, men i längden lite tjatig.

One Of These Nights (1975)
Superhiten One Of These Nights är den stora behållningen från den här plattan. I övrigt får den nog räknas som ett av Eagles svagare album.

Hotel California (1976)
Det är den här skivan och låten Eagles för alltid kommer att bli ihågkomna. Joe Walsh var ny i bandet och hans skrapiga gitarr gav Eagles ett lite tuffare sound.

The Long Run (1979)
Idétorka, brist på energi eller intresse. Det tog Eagles tre år att göra den här skivan, men resultatet blev ändå inte bra. The Long Run har inga toppar alls. En tråkig platta.

Live (1980)
Det ryckte till i Eagles precis innan gruppen splittrades. Det här var den sista skiva som gavs ut på 14 år. Att bandet inte funkade märkts väl på inspelningen. Trots att det live är det tråkigt och segt.

Hell Freezes Over (1994)
En reunion som utmynnar i fyra låtar, som låter precis som allt annat Eagles gjort. Fyller man sedan på med elva gamla livelåtar, så vips har man en ny skiva. Det kunde räckt med en EP...då hade det varit bra.

The Long Road Out Of Eden (2007)
En efterlängtad comeback som Eagles utnyttjade väl, ekonomiskt. Skivans låtar är dock mest upprepningar av det bandet gjorde redan på 70-talet. Inte nödvändig i samlingen.