Nu blev det väl fel tänker en och annan....
Nja, det är en rent teknisk fråga. Torsson är numera trea i Lund. Sinners har ju lagt ner...
Men nu blir det geografi. Jag har kommit fram till att det är ett av de enklare sätten att beskriva Torsson. Detta mytomspunna bands digra skivutgivning börjar nämligen i nordvästskånska Klippan och Svenska Popfabriken, går sen via Åsljunga till kontinenten, som i det här fallet är Danmark.
I en DKW (med trälister förutsätter jag) görs en avstickare till Hökensås, därifrån är det inte långt till nordvästra Småland, Jönköping och Österbymo (där man kan se vetet gro).
På plats i Jönnet kommer glasskiosker och fotboll att diskuteras. Sju- och elvamannalag, J-södra, Rolf ”Kocken” Andersson och Janne Nordström.
Volleyboll, älgjakt, skriftliga förhör och Sundsbussarna till Helsingör kommer vare sig man vill eller inte att dyka upp längs vägen. Fritidsmusik helt enkelt.
Det här är en sammanställning över Torssons egensinniga skivutgivning, från första LP:n Att kunna men inte vilja till hälsningen från ledighetskommittén. 35 år av svensk pop i rask promenadtakt.
Det är inte en komplett diskografi, Jag saknar Torssons allra första singel, Gå mot strömmen. Den är obehagligt svår att få tag på, upptryckt i bara 500 ex, så den nämner jag bara i förbifarten. Att den ändå är med på ett hörn kan man tacka Elmias jordbruksutställning för.
En del senare singlar har jag inte heller skrivit om, ibland får det faktiskt vara lite rim & reson.
Men uttrycket ”jag har aldrig riktigt gillat den ändå” kommer ni inte att få höra här.
Torssons diskografi
Att kunna men inte vilja (1980)
Denna kultskiva har i skivaffärerna sorterats både bland proggskivorna och bland punkarna. Förmodligen för att man inte visste var man skulle placera Torsson. En lysande debutplatta är det i alla fall.
En rökare i krysset (1984)
Skivan som blev Torssons stora genombrott, vilket man kan förstå. Med odödliga låtar som Öresundstwist, Volleyboll-Molly och Radiosignalisten blev nog Torsson lite folkkära ändå.
En svensk tiger (1989)
Det finns de som säger att Max och Nisse är Torssons bästa låt. Den finns på den här LP:n tillsammans med en rad andra klassiker; Ett litet hotell, En droppe citron, Kalla Kåre, Hans farsa var en barsk typ...
Elmia-Jordbruksutställning (1989)
Gå mot strömmen, Konsum och Klippans centrum är tre mycket tidiga Torsson-låtar som inte finns på något av deras album. På den här CD:n har de låtarna lagts till på debut-LP:n Att kunna men inte vilja och på så sätt förvandlats till detta album.
Lingonplockning (1989)
...är inget annat än en utökad upplaga av En rökare i krysset. Men det är inga skitlåtar som tagit plats på CD:n. Son av ayatollah, Lingonplockning och Lena Green, låtar som annars kan vara svåra att få tag på.
Islands Of Hawaii (1995)
Med denna CD spanade Torsson över sundet och var nära att få danskarna att byta nationalsång. Ger ett lätt sofistikerat intryck, men lär vara inspelad i någons vardagsrum.
Det spelades bättre boll (1996)
Ett samlingsalbum som inte är helt nödvändigt. Men givetvis går det att hitta intressanta saker...som ett antal gamla liveinspelningar från Sveriges Radio och lite annat.
Elvamannalag (1998)
Efter 20 år släpper Torsson sin första liveplatta, som är en alldeles lysande inspelning från The Tivoli i Helsingborg. Bra ljud, Åkerström i toppform och en publik som är med från första till sista tonen. Jag påstår att detta är en måste-skiva.
Fritidsmusik (2001)
En ypperlig samlingsskiva med det mesta av Torssons karriär samlat. Dock knappast en CD för den genuine Torssonsupportern som givetvis redan har alla LP- och CD-skivorna. Möjligtvis är den nödvändig på grund av demolåten ABC, men jag har än så länge valt bort detta album, därav ingen recension.
Terese och Valdez (2002)
Torssons övergångsalbum från country-pop-blues till rock. Bara det är spännande, men här finns också en rad klassiker som Österbymo och Det varma vattnet. Detta är ett av Torssons bästa album.
Bryndwr Road (2006) – Hugh Scott Band II
Officiellt ingen Torsson-platta, men då det är Bo Åkerström som ligger bakom låter det som Torsson ändå. Samma underfundiga och kryptiska texter och därför ännu en skiva fansen kan terrorisera sin omgivning med.
Det fjärde bästa bandet i Lund (2007)
Undangömda bakom lasarettet blev Torssons förvandling till rockband färdig. Texterna är de samma som förr, men rocksoundet är tungt och synnerligen kompetent. Ännu en måste-skiva i samlingen.
Senap & ketchup (2009)
Torssons andra liveplatta är inte lika spännande som Elvamannalag. Ljudet är visserligen bra, men publiken saknas. Dock en intressant dokumentation över 2000-talets rockigare Torsson jämfört med tidigare.
Hälsningar från ledighetskommittén (2012)
Jag vill inte påstå att DKW-motorn går på tomgång här. Hälsningen är en fristående fortsättning på det fjärde bästa bandet... men inte riktigt lika underhållande.
Torsson - Torsson (2016)
Torssons 40-årsjubileum firas av med denna skiva som utan att innehålla några repriser är en nostalgisk tripp tillbaka till Klippan, där det en gång började. Ett finurligt album som är absolut nödvändigt.
Samlingsalbum
Svensk pop (1979)
En klassiker bland svenska samlingsplattor, innehåller storheter som Kriminella Gitarrer, Noise, The Push och givetvis Torssons två legendariska låtar Klippans centrum och Konsum (i Klippan antar jag). Den första fullängdaren från Svenska Popfabriken.
En flugskit i kosmos (1983)
Den andra samlings-LP:n från Svenska Popfabriken. Torsson går på date med Lena Green och träffar Johnny & De andra, Apostlarna, Kommissarie Roy och ett antal andra undergroundband från klippantrakten.
Singlar
Listan över singlar är inte på något sätt komplett. Jag koncentrerar mig på dem jag tycker är viktiga, det vill säga, dem jag har...
Gå mot strömmen/Elmia jordbruksutställning (1979)
Torssons första och synnerligen svårhittade singel gjorde inga djupa avtryck i den nordvästskånska rockmyllan. B-sidans Elmia-låt hottade dock upp och togs med på första LP:n.
Son av ayatollah/Lingonplockning (1980)
Är detta möjligtvis Torssons höjdpunkt på 80-talet? En oförglömlig singel där det dessutom handlar om Lingonplockning på baksidan. Denna 45:a blev svår att få tag på redan 1980...
Vagabond (1982)
En legendarisk singel med Bo Åkerströms sidoprojekt Hugh Scott Band, som trots ohyggligt hög kultstatus bara nämns i förbifarten i denna text.
Rolf ren/Jaguarfarmen (1988)
Rolf ren varit årets jullåt sedan 1988. Det kanske inte märks på de jul-CD som släpps ”nya” varje år. Om du däremot skulle fira jul hos undertecknad skulle du förstå.
Nja, det är en rent teknisk fråga. Torsson är numera trea i Lund. Sinners har ju lagt ner...
Foto: Anders Wieslander, pressbild.
Men nu blir det geografi. Jag har kommit fram till att det är ett av de enklare sätten att beskriva Torsson. Detta mytomspunna bands digra skivutgivning börjar nämligen i nordvästskånska Klippan och Svenska Popfabriken, går sen via Åsljunga till kontinenten, som i det här fallet är Danmark.
På plats i Jönnet kommer glasskiosker och fotboll att diskuteras. Sju- och elvamannalag, J-södra, Rolf ”Kocken” Andersson och Janne Nordström.
Volleyboll, älgjakt, skriftliga förhör och Sundsbussarna till Helsingör kommer vare sig man vill eller inte att dyka upp längs vägen. Fritidsmusik helt enkelt.
Det här är en sammanställning över Torssons egensinniga skivutgivning, från första LP:n Att kunna men inte vilja till hälsningen från ledighetskommittén. 35 år av svensk pop i rask promenadtakt.
Det är inte en komplett diskografi, Jag saknar Torssons allra första singel, Gå mot strömmen. Den är obehagligt svår att få tag på, upptryckt i bara 500 ex, så den nämner jag bara i förbifarten. Att den ändå är med på ett hörn kan man tacka Elmias jordbruksutställning för.
Torssons diskografi
Denna kultskiva har i skivaffärerna sorterats både bland proggskivorna och bland punkarna. Förmodligen för att man inte visste var man skulle placera Torsson. En lysande debutplatta är det i alla fall.
Skivan som blev Torssons stora genombrott, vilket man kan förstå. Med odödliga låtar som Öresundstwist, Volleyboll-Molly och Radiosignalisten blev nog Torsson lite folkkära ändå.
Det finns de som säger att Max och Nisse är Torssons bästa låt. Den finns på den här LP:n tillsammans med en rad andra klassiker; Ett litet hotell, En droppe citron, Kalla Kåre, Hans farsa var en barsk typ...
Gå mot strömmen, Konsum och Klippans centrum är tre mycket tidiga Torsson-låtar som inte finns på något av deras album. På den här CD:n har de låtarna lagts till på debut-LP:n Att kunna men inte vilja och på så sätt förvandlats till detta album.
...är inget annat än en utökad upplaga av En rökare i krysset. Men det är inga skitlåtar som tagit plats på CD:n. Son av ayatollah, Lingonplockning och Lena Green, låtar som annars kan vara svåra att få tag på.
Med denna CD spanade Torsson över sundet och var nära att få danskarna att byta nationalsång. Ger ett lätt sofistikerat intryck, men lär vara inspelad i någons vardagsrum.
Ett samlingsalbum som inte är helt nödvändigt. Men givetvis går det att hitta intressanta saker...som ett antal gamla liveinspelningar från Sveriges Radio och lite annat.
Efter 20 år släpper Torsson sin första liveplatta, som är en alldeles lysande inspelning från The Tivoli i Helsingborg. Bra ljud, Åkerström i toppform och en publik som är med från första till sista tonen. Jag påstår att detta är en måste-skiva.
En ypperlig samlingsskiva med det mesta av Torssons karriär samlat. Dock knappast en CD för den genuine Torssonsupportern som givetvis redan har alla LP- och CD-skivorna. Möjligtvis är den nödvändig på grund av demolåten ABC, men jag har än så länge valt bort detta album, därav ingen recension.
Torssons övergångsalbum från country-pop-blues till rock. Bara det är spännande, men här finns också en rad klassiker som Österbymo och Det varma vattnet. Detta är ett av Torssons bästa album.
Officiellt ingen Torsson-platta, men då det är Bo Åkerström som ligger bakom låter det som Torsson ändå. Samma underfundiga och kryptiska texter och därför ännu en skiva fansen kan terrorisera sin omgivning med.
Undangömda bakom lasarettet blev Torssons förvandling till rockband färdig. Texterna är de samma som förr, men rocksoundet är tungt och synnerligen kompetent. Ännu en måste-skiva i samlingen.
Torssons andra liveplatta är inte lika spännande som Elvamannalag. Ljudet är visserligen bra, men publiken saknas. Dock en intressant dokumentation över 2000-talets rockigare Torsson jämfört med tidigare.
Jag vill inte påstå att DKW-motorn går på tomgång här. Hälsningen är en fristående fortsättning på det fjärde bästa bandet... men inte riktigt lika underhållande.
Torssons 40-årsjubileum firas av med denna skiva som utan att innehålla några repriser är en nostalgisk tripp tillbaka till Klippan, där det en gång började. Ett finurligt album som är absolut nödvändigt.
Samlingsalbum
En klassiker bland svenska samlingsplattor, innehåller storheter som Kriminella Gitarrer, Noise, The Push och givetvis Torssons två legendariska låtar Klippans centrum och Konsum (i Klippan antar jag). Den första fullängdaren från Svenska Popfabriken.
Den andra samlings-LP:n från Svenska Popfabriken. Torsson går på date med Lena Green och träffar Johnny & De andra, Apostlarna, Kommissarie Roy och ett antal andra undergroundband från klippantrakten.
Singlar
Listan över singlar är inte på något sätt komplett. Jag koncentrerar mig på dem jag tycker är viktiga, det vill säga, dem jag har...
Torssons första och synnerligen svårhittade singel gjorde inga djupa avtryck i den nordvästskånska rockmyllan. B-sidans Elmia-låt hottade dock upp och togs med på första LP:n.
Är detta möjligtvis Torssons höjdpunkt på 80-talet? En oförglömlig singel där det dessutom handlar om Lingonplockning på baksidan. Denna 45:a blev svår att få tag på redan 1980...
En legendarisk singel med Bo Åkerströms sidoprojekt Hugh Scott Band, som trots ohyggligt hög kultstatus bara nämns i förbifarten i denna text.
Rolf ren varit årets jullåt sedan 1988. Det kanske inte märks på de jul-CD som släpps ”nya” varje år. Om du däremot skulle fira jul hos undertecknad skulle du förstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar