GARY BROOKER – NO MORE FEAR OF FLYING – 1979
Gary Brookers första soloalbum – No More Fear Of Flying – hittade jag för tio spänn i en second hand-butik. Då var det ett rätt lagom pris och jag hade nog inte betalat mer...då...
Efter några genomlyssningar kan jag dock konstatera att den var värd betydligt mer än så. Jag skulle nog kunnat tänka mig att lägga en hel del till om jag köpt den nu.
Gary Brooker var sångare och keyboardist i klassiska art- och progrockbandet Procol Harum, de med A Whiter Shade Of Pale. Detta klassiska band splittrades strax efter mitten av 70-talet.
No More Fear Of Flying har dock inte särskilt mycket gemensamt med Procol Harum. Gary Brooker lirar nämligen vanlig pop på den här plattan. Och det är ju lite kul, en gammal art-rockare som utforskar mainstreamfacket kan jag faktiskt tycka är spännande.
Han gör det dessutom bra. Inte så att någon av låtarna är som Procol Harums bästa, men det är bra pop över hela linjen. Jag hittar faktiskt inte en enda dålig låt, utan att för den delen hitta någon riktig kanonlåt heller.
Ett par av dem måste jag nämna. Fear Of Flying är en rätt skön jazzfunkig liten skönhet och Angelina är en skönt arrangerad låt. Dessutom gör Brooker en cover på Mickey Jupps lilla rockpärla Switchboard Susan. Lite kul, men inte alls i klass med Nick Lowes version eller Jupps egen heller för den delen.
Nr: 1899/2222
Gary Brookers första soloalbum – No More Fear Of Flying – hittade jag för tio spänn i en second hand-butik. Då var det ett rätt lagom pris och jag hade nog inte betalat mer...då...
Gary Brooker var sångare och keyboardist i klassiska art- och progrockbandet Procol Harum, de med A Whiter Shade Of Pale. Detta klassiska band splittrades strax efter mitten av 70-talet.
No More Fear Of Flying har dock inte särskilt mycket gemensamt med Procol Harum. Gary Brooker lirar nämligen vanlig pop på den här plattan. Och det är ju lite kul, en gammal art-rockare som utforskar mainstreamfacket kan jag faktiskt tycka är spännande.
Han gör det dessutom bra. Inte så att någon av låtarna är som Procol Harums bästa, men det är bra pop över hela linjen. Jag hittar faktiskt inte en enda dålig låt, utan att för den delen hitta någon riktig kanonlåt heller.
Ett par av dem måste jag nämna. Fear Of Flying är en rätt skön jazzfunkig liten skönhet och Angelina är en skönt arrangerad låt. Dessutom gör Brooker en cover på Mickey Jupps lilla rockpärla Switchboard Susan. Lite kul, men inte alls i klass med Nick Lowes version eller Jupps egen heller för den delen.
Nr: 1899/2222
Hej!
SvaraRaderaUtan Gary Brooker inget Procol Harum. Vår favorit är/var faktiskt "A Salty Dog."
Lpn du skriver om har jag missat helt. Däremot plockade jag upp den skiva som följde,"Lead Me To The Water." Jösses så besviken jag blev, detta lät ju inte alls som Procol Harum.
Så efter vad du skrev, skall jag torka av den efter 30 ospelade år och lyssna med annorlunda förväntningar.
Hälsningar, j
Nja, hoppas inte för mycket. Lead me to the water är en av de skivor jag för ganska länge sen rensat ut från samlingen. Den har nog inte särskilt mycket med No more fear... att göra. Jag har för mig att det är ganska mycket synthpop.
RaderaGary Brooker är ju en gammal musik hjälte, och en sådan person vill man bara inte bli besviken på, efter alla dessa bra låtar han gjort.
SvaraRaderaJag avstår således att lyssna på hans solo plattor.
Mvh Kjelle