CHURCHILLS – CHURCHILLS – 1968
Förmodligen för att ingen skulle missuppfatta att det rörde sig om psykedelia spelade israeliska Churchills in låten So Alone Today, som är mer psykedelisk än det är musik. Första gången jag hörde den trodde jag att nåt rör i förstärkaren pajat...
För att budskapet inte ska missförstås följer de sedan upp med att röka vattenpipa, rapa, hosta och spela ”kosmiska” melodier på oud (ett instrument från Mellanöstern, kallas också korthalsluta).
Det hade inte behövts. Att det är psykedelisk 60-talspop framgår redan i första spåret. Ganska annorlunda sådan dessutom. Churchills har inte missat att använda sig av instrument från Mellanöstern man annars inte är van vid.
En sådan twist är så klart spännande. Men om den här LP:n verkligen är så där jättebra är jag inte helt säker på. Den är lite ojämn.
Riktigt djärv och innovativ psykedelia blandas med något som närmast kan betraktas som schlagerpop. Men man kan inte få allt.
Å andra sidan är The Churchills ett riktigt kultband. Det är det första popband som tog sig utanför Israels gränser. Visserligen med hjälp av engelsmannen Rob Huxley men ändå. Churchills skulle senare bli Jericho Jones och ännu senare bara Jericho.
Och då snackar vi kult på riktigt. Skivor med de banden är såna där fruktansvärt svåra plattor som går på flera tusenlappar om man mot förmodan skulle hitta dem till försäljning.
Det är dock en reissue jag har, en originalpress är orimligt dyr. Det innebär att det på min skiva dessutom finns med ett antal låtar som bara släpptes på singel när det begav sig.
Det var bland dem jag hittade min favorit, en cover på Led Zeppelins Living Loving. Den är rolig, och lite oväntad. Tydligen släpptes den singeln på vägen mellan Churchills och Jericho Jones, originalet finns ju på Led Zeppelins tvåa från 1969, men är inte med på Churchills enda.
Nr: 1331/2222
Förmodligen för att ingen skulle missuppfatta att det rörde sig om psykedelia spelade israeliska Churchills in låten So Alone Today, som är mer psykedelisk än det är musik. Första gången jag hörde den trodde jag att nåt rör i förstärkaren pajat...
En sådan twist är så klart spännande. Men om den här LP:n verkligen är så där jättebra är jag inte helt säker på. Den är lite ojämn.
Riktigt djärv och innovativ psykedelia blandas med något som närmast kan betraktas som schlagerpop. Men man kan inte få allt.
Å andra sidan är The Churchills ett riktigt kultband. Det är det första popband som tog sig utanför Israels gränser. Visserligen med hjälp av engelsmannen Rob Huxley men ändå. Churchills skulle senare bli Jericho Jones och ännu senare bara Jericho.
Och då snackar vi kult på riktigt. Skivor med de banden är såna där fruktansvärt svåra plattor som går på flera tusenlappar om man mot förmodan skulle hitta dem till försäljning.
Det var bland dem jag hittade min favorit, en cover på Led Zeppelins Living Loving. Den är rolig, och lite oväntad. Tydligen släpptes den singeln på vägen mellan Churchills och Jericho Jones, originalet finns ju på Led Zeppelins tvåa från 1969, men är inte med på Churchills enda.
Nr: 1331/2222
Jag vill bara påpeka att oud faktiskt kan vara riktigt njutbart att lyssna till om instrumentet spelas av någon som behärskar det. Svenske Per Tjernberg (även känd under artistnamnet Per Cussion) har gett ut en rad plattor med reggae och "världsmusik", och på någon platta har han med en kille som spelar oud. Det är alldeles lysande.
SvaraRaderaHamza El Din är, eller var, en hörvärd oudspelare. Och improvisationsgruppen Club d'Elf har ofta den skicklige oudisten (?) Brahim Fribgane med.
SvaraRaderaKan tillägga att jag har en fin oud här hemma på väggen. Det går dock verkligen inte att säga att jag behärskar den... men när man lyckats stämma den är det ganska kul att plinka lite. Härligt mjuk, glidande ton.