ALLMAN BROTHERS BAND – EAT A PEACH – 1972
Mountain Jam är hela 34:43 minuter. Den är så lång att Allman Brothers delade upp den på två LP-sidor, sidan tre och fyra på dubbeln Eat A Peach. Det är en av de längsta liveinspelning av en låt jag hört (DEN längsta påstod jag först, men se Spirings kommentar).
Även om Allman Brothers är ett av mina favoritband tycker jag de går till överdrift här. Mountain Jam är för långt, ett ohyggligt långt jam. Det blir lite väl utflippat till och med för hängivna fans. Gregg och Dickey Betts kunde nöjt sig med att ge låten en LP-sida. Det hade nog räckt.
Eat A Peach är en av brödernas klassiker. Det sista Allman-platta där Duane Allman är med. Skivan kom visserligen ut efter hans död, men det var de här låtarna de höll på att spela in när han med sin MC smällde in i en långtradare i Macon, Georgia.
Det var ingen bil lastad med persikor. Det var timmerstockar på lastbilen Duane krockade med.
Eat A Peach innehåller både liveinspelningar och studiomaterial. Förstasidan och halva den andra är studioinspelade låtar, resten är hämtade från en konsert på Fillmore East. Förresten samma konsert som finns med på liveplattan At Fillmore East från 1971, men inte samma låtar. Det finns en senare utgivning av hela den konserten, med låtarna både från liveplattan och de från Eat A Peach, The Fillmore Concerts.
Naturligtvis är Eat A Peach en lysande Allman Brothers-skiva. Melissa är ju med här, studioversionen är väl bäst att tillägga. Bara av den anledningen är den här plattan absolut nödvändig. Ain´t Wastin Time No More är också en sån där odödlig låt.
Livelåtarna är också såna där som inte går att vara utan, även om det är flera covers. One Way Out och Trouble No More är bluesrock när den är som allra bäst. Och sen var det då det här med Mountain Jam. Den kräver sin man, och ett visst tålamod. Men när man väl är där, är den så klart hur bra som helst. Men det kunde som sagt räckt med hälften.
Nr: 999/2222
Mountain Jam är hela 34:43 minuter. Den är så lång att Allman Brothers delade upp den på två LP-sidor, sidan tre och fyra på dubbeln Eat A Peach. Det är en av de längsta liveinspelning av en låt jag hört (DEN längsta påstod jag först, men se Spirings kommentar).
Livelåtarna är också såna där som inte går att vara utan, även om det är flera covers. One Way Out och Trouble No More är bluesrock när den är som allra bäst. Och sen var det då det här med Mountain Jam. Den kräver sin man, och ett visst tålamod. Men när man väl är där, är den så klart hur bra som helst. Men det kunde som sagt räckt med hälften.
Nr: 999/2222
Jag tror du hört en liveinspelad låt som är längre:
SvaraRaderahttp://ollesmusik.blogspot.se/2015/07/en-psykedelisk-irrfard-i-boogietakt.html?m=0
Ha, ha, den hade jag glömt. Tror jag har för många skivor...
RaderaDen längsta jag hört är förmodligen "My favorite things" från Coltranes "Live in Japan", den klockar in på runt 57 minuter... å andra sidan börjar den med ett lååååångt bas-solo. Men det är väl så med de här långa live-jammen, det är sällan hela bandet spelar hela vägen igenom. Minns inte hur det är med "Mountain jam", men jag har en känsla av att det oftast är fler än en som interagerar i alla fall...
SvaraRaderaJag har dålig koll på den typ av sydstatsrock/bluesrock som Allman Brothers ägnade sig åt, och kan därför inte säga något om plattan i fråga. Generellt vill jag dock påstå att knappast några improvisatörer (jazzgiganter som John Coltrane inkluderade) varit så kreativa att de kunnat dra ut på improvisationerna hur länge som helst och ändå åstadkomma något som är intressant för lyssnarna.
SvaraRaderaVad gäller just John Coltrane finns ju den där klassiska historien (oklart om den är sann eller inte) om att Miles Davis gav honom tipset att helt enkelt "ta ut saxen ur munnen" för att korta ner sina ändlösa solon.
Att musiker har frihet att improvisera är förstås en central del i både jazz och vissa typer av rockmusik, och jag har all respekt för drivna instrumentalister som kan leverera spännande solon. Men att förvänta sig att någon lyssnare ska uppskatta instrumentalt onanerande i 30 - 40 minuter eller ännu längre... nej, då liknar det enligt min mening snarast något slags publikförakt.