Aqualung 35 år senare

JETHRO TULL – AQUALUNG LIVE – 2005

Att göra en nyinspelning av en gammal progklassiker låter inte som en särskilt bra idé. Att dessutom göra det som en liveinspelning inför bara ett 40-tal specialinbjudna gäster känns också tveksamt.

Att dessutom Jethro Tull, nästan 35 år efter inspelningen av Aqualung, givetvis inte bestod av samma folk (förutom Ian och Martin så klart), borde inte göra saken bättre. Men Aqualung Live är inte alls dum.

Ian Anderson lyckas med balansgången att både hålla sig till originalets storhet och ge det en ny frisk 2000-talstouch. Även den som lyssnade sönder sitt album redan i början av 70-talet borde ha glädje av den här skivan.

Jag får väl erkänna att jag med viss spänning satt och väntade på vad som inte skulle låta som på originalet, vilket givetvis är ganska nördigt. Att det skulle hända något var jag helt övertygad om.

Jethro Tull var ju under sin storhetstid knappast kända för att ens försöka hålla sig i närheten av studioinspelningarna när de spelade live. Något som ger alla liveinspelningar med Tull en extra spänning.

Själv hittade jag ett par nya favoriter, My God till exempel, där Martin Barres metalriff lyfter låten till nya höjder. Så absolut, det här albumet har sin givna plats i en välsorterad Tull-samling.

Aqualung Live kom inte till på Ian Andersons eget initiativ, utan på en förfrågan från amerikanska radiokanalen XM, som i mitten av 2000-talet gjorde ett antal liknande inspelningar till. Bland annat med Allman Brothers och Wishbone Ash.

Nr: 152/CD