NIRVANA – NEVERMIND – 1991
Man skulle med all rätt kunna hävda att det var Nevermind som räddade rockmusiken från 80-talets allt träigare hårdrockshjältar vars hår bara blev längre och allt mer välpermanentat. Nevermind är sin generations svar på Never Mind The Bollocks.
Det finns dem som påstår att Nevermind räddat deras liv. Att det var skivan som kanaliserade all deras ångest och pessimism i musik i stället för något annat mer destruktivt. Nevermind kom i precis rätt tid och är därför ett av de största rockalbumen genom alla tider.
Att sen alla låtarna är ganska förutsägbara och inte håller högsta kvalitet, att skivan faktiskt är ganska tjatig i längden, och dessutom spelad av en samling förvirrade unga män som inte till fulländning behärskade sina instrument, är en helt annan sak.
Det har liksom inget med rockmusikens själ och innersta att göra. Inte när man pratar om ett album som Nevermind eller Never Mind The Bollocks, eller för all del Sgt Pepper (som dock var på en helt annan musikalisk nivå).
Det handlar i stället om att musik ska beröra. Och det gjorde Nevermind. Smells Like Teens Spirit kan tyckas sönderspelad idag. Men den var ett ohyggligt kraftfullt statement på sin tid. Så stark att man började darra i hela kroppen. Det finns flera såna där monsterlåtar; In Bloom, Come As You Are, Lithium...
Har du inte Nevermind måste du skaffa den. Lyssna på den. Älska eller hata den. Se ner på den eller hylla den.
Men vad du än säger och tycker går det aldrig att komma från att detta är ett av de största och viktigaste rockalbumen någonsin.
Nr: 1784/2222
Man skulle med all rätt kunna hävda att det var Nevermind som räddade rockmusiken från 80-talets allt träigare hårdrockshjältar vars hår bara blev längre och allt mer välpermanentat. Nevermind är sin generations svar på Never Mind The Bollocks.
Det finns dem som påstår att Nevermind räddat deras liv. Att det var skivan som kanaliserade all deras ångest och pessimism i musik i stället för något annat mer destruktivt. Nevermind kom i precis rätt tid och är därför ett av de största rockalbumen genom alla tider.
Att sen alla låtarna är ganska förutsägbara och inte håller högsta kvalitet, att skivan faktiskt är ganska tjatig i längden, och dessutom spelad av en samling förvirrade unga män som inte till fulländning behärskade sina instrument, är en helt annan sak.
Det har liksom inget med rockmusikens själ och innersta att göra. Inte när man pratar om ett album som Nevermind eller Never Mind The Bollocks, eller för all del Sgt Pepper (som dock var på en helt annan musikalisk nivå).
Det handlar i stället om att musik ska beröra. Och det gjorde Nevermind. Smells Like Teens Spirit kan tyckas sönderspelad idag. Men den var ett ohyggligt kraftfullt statement på sin tid. Så stark att man började darra i hela kroppen. Det finns flera såna där monsterlåtar; In Bloom, Come As You Are, Lithium...
Har du inte Nevermind måste du skaffa den. Lyssna på den. Älska eller hata den. Se ner på den eller hylla den.
Men vad du än säger och tycker går det aldrig att komma från att detta är ett av de största och viktigaste rockalbumen någonsin.
Nr: 1784/2222
En utmärkt skiva, men jag tror det viktigaste med den var att den hamnade på de reguljära topplistorna - inte bara på "indielistorna". "Nevermind" och Metallicas svarta fick skivbolagen att inse att det faktiskt kunde löna sig att satsa på hård, skränig musik. Och det poppade upp mainstream-uteställen som spelade uthärdlig musik hela kvällen (tänker bland annat på Trash Bar i Stockholm). DET var det riktigt epokgörande med Nirvana, i alla fall för mig.
SvaraRaderaDet hindrar som sagt inte att det var, och är, en utmärkt skiva i sig. Även om jag kanske hellre skulle välja "Bleach" om jag ville återuppleva Nirvana på stereon idag. I mina öron har den skivans låtar samma hitpotential som "Nevermind", trots att de gör lite mer ont i öronen.
Helt säkert var det så. Nevermind tog sig in på de vanliga topplistorna och blev väl på så sätt banbrytande. Jag håller också på Bleach.
Radera