ROLLING STONES – STEEL WHEELS – 1989
Kommer ni ihåg hur det här albumet hyllades långt innan det kom ut? Stones var tillbaka, bättre än någonsin, vitalare än aldrig tidigare. Och dessutom var Mick Jagger och Keith Richards sams igen efter tre år...
Att Glimmer Twins hade blivit polare igen var sant. Steel Wheels är dock sett med lite perspektiv inte den slutgiltiga lösningen på hur ett bra rockalbum ska låta. Det är inte ens ett av de starkare albumen i Rolling Stones digra katalog.
Däremot hade PR-makarna rätt i en sak. Steel Wheels var en stark comeback, sedd i ljuset från skivorna innan; Dirty Works och Undercover.
Med tanke på de två skivorna innan var Jagger tvungen att komma tillbaka. Och var tvungen att göra ett bra album. För Rolling Stones kunde ju inte lämna rockvärlden med ett Dirty Work...
Därför är Steel Wheels ett av Rolling Stones mest seriösa album. Genomarbetat och genomtänkt in i minsta detalj. Borta är de fläskiga syntharna och bombastiska arrangemangen. Det ”klassiska” stonessoundet är tillbaka, men här i tydligt modernare upplaga än förr.
Hyfsat bra låtar är det också. Dock utan att imponera särskilt mycket. LP:ns på förhand utsedda hits; Rock In A Hard Place, Sad Sad Sad och Mixed Emotions är knappast akter som borde kunna ta sig in ens på Forty Licks, Stones 40 bästa.
Steel Wheels är ändå ett ”viktigt” stones-album. Om inte Jagger/Richards bestämt sig för att göra den här skivan hade vi kanske aldrig fått höra senare – och mycket starkare - album som Voodoo Lounge, Bridges To Babylon och A Bigger Bang.
Skivor som Rolling Stones mycket väl skulle kunna gå ur tiden med...även om vi förmodligen/förhoppningsvis inte läst det sista kapitlet än.
Nr: 689/2222
Kommer ni ihåg hur det här albumet hyllades långt innan det kom ut? Stones var tillbaka, bättre än någonsin, vitalare än aldrig tidigare. Och dessutom var Mick Jagger och Keith Richards sams igen efter tre år...
Att Glimmer Twins hade blivit polare igen var sant. Steel Wheels är dock sett med lite perspektiv inte den slutgiltiga lösningen på hur ett bra rockalbum ska låta. Det är inte ens ett av de starkare albumen i Rolling Stones digra katalog.
Däremot hade PR-makarna rätt i en sak. Steel Wheels var en stark comeback, sedd i ljuset från skivorna innan; Dirty Works och Undercover.
Med tanke på de två skivorna innan var Jagger tvungen att komma tillbaka. Och var tvungen att göra ett bra album. För Rolling Stones kunde ju inte lämna rockvärlden med ett Dirty Work...
Därför är Steel Wheels ett av Rolling Stones mest seriösa album. Genomarbetat och genomtänkt in i minsta detalj. Borta är de fläskiga syntharna och bombastiska arrangemangen. Det ”klassiska” stonessoundet är tillbaka, men här i tydligt modernare upplaga än förr.
Hyfsat bra låtar är det också. Dock utan att imponera särskilt mycket. LP:ns på förhand utsedda hits; Rock In A Hard Place, Sad Sad Sad och Mixed Emotions är knappast akter som borde kunna ta sig in ens på Forty Licks, Stones 40 bästa.
Steel Wheels är ändå ett ”viktigt” stones-album. Om inte Jagger/Richards bestämt sig för att göra den här skivan hade vi kanske aldrig fått höra senare – och mycket starkare - album som Voodoo Lounge, Bridges To Babylon och A Bigger Bang.
Skivor som Rolling Stones mycket väl skulle kunna gå ur tiden med...även om vi förmodligen/förhoppningsvis inte läst det sista kapitlet än.
Nr: 689/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar