COLOSSEUM – THE VALENTYNE SUIT – 1969
Att behöva lyssna på ett 20 minuter lång instrumental svit med ett gäng flummiga jazzrockare skulle kunna vara ett straff. Eller tortyr. Hjärntvätt kanske?
Men när Colosseum river loss sitt storverk The Valentyne Suit från skivan med samma namn, blir det inte alls så. Musikstycket tar upp hela b-sidan på albumet och är uppdelat i tre delar. Bara själva tanken borde egentligen få håret att resa sig i nacken, men ju fler gånger man lyssnar ju bättre blir det.
Colosseum gör det så snyggt, utan att ta till några som helst övertoner. Det finns inga fräcka gitarrsolon, eller någon ylande saxofon som tar över och dominerar, det är bara musik.
Men det står aldrig stilla, det händer nya saker hela tiden, som driver musiken framåt. Och det är dessutom ganska rockigt, nästan psykedeliskt på sina ställen.
Förstasidan, med fyra låtar, är lite mer lättillgänglig. Här visar Colosseum prov på mångsidighet och blandar hårdrock (nästan) med ren jazzrock, blues och psykedelia.
The Kettle är skivans tuffaste låt. Sen gillar jag också psykedeliska The Machine Demands a Sacrifice. The Valentyne Suit är Colosseums andra album. Året efter släpptes i USA (Dunhill Records) en skiva med samma omslagsbild, som dock fick namnet The Grass is Greener. Bara delvis är det samma låtar.
Nr: 713/2222
Att behöva lyssna på ett 20 minuter lång instrumental svit med ett gäng flummiga jazzrockare skulle kunna vara ett straff. Eller tortyr. Hjärntvätt kanske?
Men när Colosseum river loss sitt storverk The Valentyne Suit från skivan med samma namn, blir det inte alls så. Musikstycket tar upp hela b-sidan på albumet och är uppdelat i tre delar. Bara själva tanken borde egentligen få håret att resa sig i nacken, men ju fler gånger man lyssnar ju bättre blir det.
Colosseum gör det så snyggt, utan att ta till några som helst övertoner. Det finns inga fräcka gitarrsolon, eller någon ylande saxofon som tar över och dominerar, det är bara musik.
Men det står aldrig stilla, det händer nya saker hela tiden, som driver musiken framåt. Och det är dessutom ganska rockigt, nästan psykedeliskt på sina ställen.
Förstasidan, med fyra låtar, är lite mer lättillgänglig. Här visar Colosseum prov på mångsidighet och blandar hårdrock (nästan) med ren jazzrock, blues och psykedelia.
The Kettle är skivans tuffaste låt. Sen gillar jag också psykedeliska The Machine Demands a Sacrifice. The Valentyne Suit är Colosseums andra album. Året efter släpptes i USA (Dunhill Records) en skiva med samma omslagsbild, som dock fick namnet The Grass is Greener. Bara delvis är det samma låtar.
Nr: 713/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar