BOB DYLAN – UNDER THE RED SKY - 1990
Bob Dylanplattan Under The Red Sky sägs vara halvsvår att hitta på vinyl. Förmodligen för att den kom så sent som 1990 då CD-skivan hade börjat ta över. Men av någon anledning dyker den ändå upp här och där.
Men det gör kanske inte så mycket om du inte får tag i den. Det går att leva utan den.
Under The Red Sky kom till efter Dylans Traveling Wilburysperiod.
Kanske var han utmattad efter det äventyret då han producerade högoktanig 80-talspop ihop med George Harrison, Jeff Lynne, Tom Petty och Roy Orbison. Den här LP:n låter lite som att Dylan inte var i allra bästa form, att han tappat farten, lite dagen efter...
En sak är säker. Under The Red Sky är inte alls lika vital som sin föregångare Oh Mercy. Men trots det är skivan roligare än de flesta andra av Dylans 80-talare...(man får leta efter de små glädjeämnena...)
Det bästa med Under The Red Sky är att den är ganska rockig, lite som Wilburys faktiskt. Det är nog så att upptempolåtarna på skivan är bra, de lite lugnare är inte alls lika vassa.
Om jag inte tar helt fel använde sig Dylan av barnramsor på den här skivan. Ungefär som han på samma sätt använde sig av nyhetsnotiser i början av sin karriär när han skrev sina låttexter. Att göra låttexter av barnramsor gjorde kanske inte läget lika skarpt...
Men om vi nu återvänder till skivans små glädjeämnen i stället. Boogierockiga Unbelieveable är min favorit tillsammans med – trots en viss tveksamhet – inledningsspåret Wiggle Wiggle. Men det finns säkert många andra som har andra favoritspår...
Nr: 2039/2222
Bob Dylanplattan Under The Red Sky sägs vara halvsvår att hitta på vinyl. Förmodligen för att den kom så sent som 1990 då CD-skivan hade börjat ta över. Men av någon anledning dyker den ändå upp här och där.
Kanske var han utmattad efter det äventyret då han producerade högoktanig 80-talspop ihop med George Harrison, Jeff Lynne, Tom Petty och Roy Orbison. Den här LP:n låter lite som att Dylan inte var i allra bästa form, att han tappat farten, lite dagen efter...
En sak är säker. Under The Red Sky är inte alls lika vital som sin föregångare Oh Mercy. Men trots det är skivan roligare än de flesta andra av Dylans 80-talare...(man får leta efter de små glädjeämnena...)
Om jag inte tar helt fel använde sig Dylan av barnramsor på den här skivan. Ungefär som han på samma sätt använde sig av nyhetsnotiser i början av sin karriär när han skrev sina låttexter. Att göra låttexter av barnramsor gjorde kanske inte läget lika skarpt...
Men om vi nu återvänder till skivans små glädjeämnen i stället. Boogierockiga Unbelieveable är min favorit tillsammans med – trots en viss tveksamhet – inledningsspåret Wiggle Wiggle. Men det finns säkert många andra som har andra favoritspår...
Nr: 2039/2222
Lyssnade på den här plattan i går!! Wiggle Wiggle är också mitt favoritspår.
SvaraRaderaJag tycker mycket om den här skivan. Han verkar ha fått ny inspiration i och med Traveling Wilburys, och jag tycker nog den finns kvar även på denna. Jämfört med de tre skivor som kom närmast innan "Oh Mercy" är den här ett mästerverk. (Vilket kanske inte säger så mycket.)
SvaraRaderaSlash lär ha gjort en del gitarrpålägg, men de hörs dåligt. Enligt uppgift tyckte Dylan att de lät "för mycket Guns n' Roses" (vilken överraskning!) och såg till att de mixades lågt...