DANIEL LANOIS – FLESH AND MACHINE – 2014
Jaha, det var alltså hit Lanois var på väg. Till den ambienta musiken. Det visste vi ju så klart redan innan. Någonstans i sin musikaliska ungdom samarbetade han ju med Brian Eno.
Men det var å andra sidan över 30 år sen och har inget med Flesh And Machine att göra. Även om det säkert går att göra jämförelser.
Den som däremot vill jämföra Flesh And Machine med Lanois första soloverk Acadie, Belladonna och For The Beauty Of Wynona, för att på så sätt kunna påvisa en utveckling, har hittat helt rätt plattor att dra fram i ljuset. De har nämligen inte särskilt mycket med Flesh And Machine att göra, musikaliskt sett är nog Acadie att betrakta mer som en popskiva.
Samtidigt har de precis alla beröringspunkter som krävs för att man tydligt ska förstå den förändring som skett. Daniel Lanois känsla för country- och folkmusik finns med hela tiden, inte minst beroende på hans bländande steelgitarr.
Flesh And Machine skulle då kunna vara Lanois definitiva slutprodukt, en experimentell och synnerligen högst svävande upplevelse där de olika musikstyckena saknar påvisbara gränser.
Musiken på skivan är dessutom komprimerat, processat och tekniskt avancerat. Högst oortodoxt för att vara musik jag vanligtvis uppskattar, men här har Daniel Lanois hittat vägen till mitt musikaliska hjärta.
Det är här jag börjar förstå varför han hade sådana oerhörda framgångar som producent bakom storheter som U 2, Bob Dylan och Peter Gabriel.
Flesh And Machine tar oss dock med betydligt längre ut i musikens outforskade kosmos än futtiga The Joshua Tree eller Peter Gabriels i jämförelse oförskämda So.
Att hitta något som skulle kunna gå att direkt kalla för ”låtar” är svårt, och när man tänker efter fullständigt meningslöst och ointressant. Flesh And Machine är inte musik för dagens radiostationer, här finns inte ens en antydan av de formpressade treminutersupplevelser som serveras för den breda och allmänt ointresserade massans publik.
Flesh And Machine är ambient stämningsskapande musik, möjligtvis lo-fi, men betydligt mer krävande än bakgrundsmusik. Här finns nerv, själ och hjärta och ett engagemang som gör Flesh And Machine till spännande, fantasieggande och kittlande lyssning.
Det är en LP jag kan rekommendera till alla dem som någon gång fascinerats av hjältar som Faust, Neu och Kraftwerk, eller av (vilket kanske ligger närmast till hands) Brian Enos märkliga skuggvärld, något som kanske blir allra tydligast i Another Green World.
Nr: 1798/2222
Jaha, det var alltså hit Lanois var på väg. Till den ambienta musiken. Det visste vi ju så klart redan innan. Någonstans i sin musikaliska ungdom samarbetade han ju med Brian Eno.
Den som däremot vill jämföra Flesh And Machine med Lanois första soloverk Acadie, Belladonna och For The Beauty Of Wynona, för att på så sätt kunna påvisa en utveckling, har hittat helt rätt plattor att dra fram i ljuset. De har nämligen inte särskilt mycket med Flesh And Machine att göra, musikaliskt sett är nog Acadie att betrakta mer som en popskiva.
Samtidigt har de precis alla beröringspunkter som krävs för att man tydligt ska förstå den förändring som skett. Daniel Lanois känsla för country- och folkmusik finns med hela tiden, inte minst beroende på hans bländande steelgitarr.
Musiken på skivan är dessutom komprimerat, processat och tekniskt avancerat. Högst oortodoxt för att vara musik jag vanligtvis uppskattar, men här har Daniel Lanois hittat vägen till mitt musikaliska hjärta.
Det är här jag börjar förstå varför han hade sådana oerhörda framgångar som producent bakom storheter som U 2, Bob Dylan och Peter Gabriel.
Flesh And Machine tar oss dock med betydligt längre ut i musikens outforskade kosmos än futtiga The Joshua Tree eller Peter Gabriels i jämförelse oförskämda So.
Flesh And Machine är ambient stämningsskapande musik, möjligtvis lo-fi, men betydligt mer krävande än bakgrundsmusik. Här finns nerv, själ och hjärta och ett engagemang som gör Flesh And Machine till spännande, fantasieggande och kittlande lyssning.
Det är en LP jag kan rekommendera till alla dem som någon gång fascinerats av hjältar som Faust, Neu och Kraftwerk, eller av (vilket kanske ligger närmast till hands) Brian Enos märkliga skuggvärld, något som kanske blir allra tydligast i Another Green World.
Nr: 1798/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar