Man får mycket för pengarna

AMON DÜÜL II – NADA MOONSHINE # - 1996

Det var inte många som trodde på en återförening av Amon Düül II 1996, eller förväntade sig det, eller ens upptäckte det, utom en och annan gammal övervintrade krautrockare som missat att hela 80-talet och halva 90-talet redan passerat. Men så blev det, 14 år efter Vortex.

Att det inte var riktigt hela Amon Düül II som återsågs har kanske ingen större betydelse. John Weinzierl var då fortfarande upptagen med sitt eget Amon Düül i England. Men å andra sidan spelade det nog ingen roll för ett band som egentligen inte gjort en enda vettig skivinspelning på närmare 20 år.

Hur som helst blev Nada Moonshine ett ganska lyckat återseende, både för bandet och för fansen. Amon Düül II var med Nada Moonshine tillbaka i den progressiva experimentella rocken och långa vindlande melodislingor. Dock inte hela vägen fram. Jämfört med storheter som Phallus Dei och Yeti framstår Nada Moonshine som ett ganska klent exempel.

Trots alla ansträngningar blir det mer atmosfär än fräcka riff och psykedeliska jam. Visserligen inte illa det heller, Yes och Camel levde till exempel under många år bara på atmofäriska prylar.

Det som slår mig när det gäller den här skivan är att den är så teknisk. Det sparas inte på syntheffekterna och ljudet, till och med gitarr, verkar vara både komprimerat och processat på mer än bara ett sätt.

Att göra så var helt ok i mitten av 90-talet, men nu låter det tämligen daterat. Det tar bort en hel del av mitt intresse. Jag är inte ens säker på att alla låtarna går att spela på riktigt, live. Men å andra sidan gillar jag det österländska temat, det passar 1996 års Amon Düül II. Sen får man mycket för pengarna, över en timme skrammel.

Nr: 211/CD