MCCHURCH SOUNDROOM – DELUSION – 1971
Denna schweiziska svårhittade LP är lysande krautrock. McChurch Soundroom experimenterar något våldsamt med musikstilarna och växlar mellan allt från jazz till folkrock, blues och hård orgeldriven rock.
Delusion, som blev McChurch Soundrooms enda inspelning, är därför både underhållande och irriterande. Irriterande för att det stundtals hoppas lite väl mycket mellan stilarna, som att bandet inte kunnat bestämma sig för vad de vill uppnå. Samtidigt är detta en del av charmen med skivan.
Jag kommer på mig med att jämföra gruppen med allt från Uriah Heep och Deep Purple orgelpumpande psykedelisk hårdrock till Jethro Tulls folkrockådra, eller kanske ännu mer obskyra Gravy Trains första magiska platta där man kan se flera likheter. För den som kan sin krautrockläxa är Gomorrha ett band som också tål att jämföras med.
Ett av mina favoritavsnitt på skivan, men det är jag kanske ensam om, är Dream Of Drummer, som består av ett fem minuter långt trumsolo som känns inspirerande och har ett tänk som ligger långt utanför det normala.
Trots att musikerna i McChurch Soundroom var och förblev tämligen okända i rockvärlden tycker jag man kan hävda att de besitter både talang och skickligt. Jag gillar de våldsamma orgelsessionerna, trummisen och faktiskt också den något okonventionella sångarens röst.
Även om både låtarna och bandet i sig är en okänd storhet utanför krautrockkretsen är detta en LP jag utan dåligt samvete kan rekommendera alla dem som är nyfikna på det lite annorlunda samtidigt som igenkänningsfaktorn med samtida brittiska progrockband är stor.
Nr: 1360/2222
Denna schweiziska svårhittade LP är lysande krautrock. McChurch Soundroom experimenterar något våldsamt med musikstilarna och växlar mellan allt från jazz till folkrock, blues och hård orgeldriven rock.
Delusion, som blev McChurch Soundrooms enda inspelning, är därför både underhållande och irriterande. Irriterande för att det stundtals hoppas lite väl mycket mellan stilarna, som att bandet inte kunnat bestämma sig för vad de vill uppnå. Samtidigt är detta en del av charmen med skivan.
Jag kommer på mig med att jämföra gruppen med allt från Uriah Heep och Deep Purple orgelpumpande psykedelisk hårdrock till Jethro Tulls folkrockådra, eller kanske ännu mer obskyra Gravy Trains första magiska platta där man kan se flera likheter. För den som kan sin krautrockläxa är Gomorrha ett band som också tål att jämföras med.
Ett av mina favoritavsnitt på skivan, men det är jag kanske ensam om, är Dream Of Drummer, som består av ett fem minuter långt trumsolo som känns inspirerande och har ett tänk som ligger långt utanför det normala.
Trots att musikerna i McChurch Soundroom var och förblev tämligen okända i rockvärlden tycker jag man kan hävda att de besitter både talang och skickligt. Jag gillar de våldsamma orgelsessionerna, trummisen och faktiskt också den något okonventionella sångarens röst.
Även om både låtarna och bandet i sig är en okänd storhet utanför krautrockkretsen är detta en LP jag utan dåligt samvete kan rekommendera alla dem som är nyfikna på det lite annorlunda samtidigt som igenkänningsfaktorn med samtida brittiska progrockband är stor.
Nr: 1360/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar