SPARKS – TERMINAL JIVE – 1979
Först kom No 1 In Heaven, sen den här. För andra LP:n i rad utforskar Sparks tillsammans med Girogio Moroder eurodiscon. Resultatet är intressant, även om Terminal Jive är lite tjatig i längden.
Jag tycker nog att flesta av Sparks album från den här tiden är ganska enformiga. When I´m With You blev dock en ganska stor hit i Frankrike (eurodisco var det som sagt).
För min del är det en LP som av den anledningen är svår att tycka om. Jag gillar absolut inte det där tradiga upprepandet av samma beats igen och igen.
Det är en sak att höra det på ett dansgolv, en helt annan att ha det i sina egna högtalare. Får jag välja, väljer jag annat. Men med bröderna Mael inblandade blir det naturligtvis hög kvalitet.
Den höga kvaliteten består dock den här gången i texterna, som i vanlig ordning är både ironiska och småroliga.
Självklart finns en twist och man kan aldrig känna sig riktigt säker på vad Sparks egentligen menar. Kanske sitter bröderna fortfarande och garvar gott åt elakheterna de hittade på.
Sätter man ihop musiken och texterna till en helhet är det inte längre eurodisco. Då är det i stället en fortsättning på album som Big Beat...men med ett annat beat och med häxmästaren Giorgio Moroder mullrande i bakgrunden.
Nr: 2042/2222
Först kom No 1 In Heaven, sen den här. För andra LP:n i rad utforskar Sparks tillsammans med Girogio Moroder eurodiscon. Resultatet är intressant, även om Terminal Jive är lite tjatig i längden.
Jag tycker nog att flesta av Sparks album från den här tiden är ganska enformiga. When I´m With You blev dock en ganska stor hit i Frankrike (eurodisco var det som sagt).
För min del är det en LP som av den anledningen är svår att tycka om. Jag gillar absolut inte det där tradiga upprepandet av samma beats igen och igen.
Det är en sak att höra det på ett dansgolv, en helt annan att ha det i sina egna högtalare. Får jag välja, väljer jag annat. Men med bröderna Mael inblandade blir det naturligtvis hög kvalitet.
Den höga kvaliteten består dock den här gången i texterna, som i vanlig ordning är både ironiska och småroliga.
Självklart finns en twist och man kan aldrig känna sig riktigt säker på vad Sparks egentligen menar. Kanske sitter bröderna fortfarande och garvar gott åt elakheterna de hittade på.
Sätter man ihop musiken och texterna till en helhet är det inte längre eurodisco. Då är det i stället en fortsättning på album som Big Beat...men med ett annat beat och med häxmästaren Giorgio Moroder mullrande i bakgrunden.
Nr: 2042/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar