MONA LISA – GRIMACES – 1975
När man lyssnar på Grimaces första gången ska man hålla i minnet att det är fransk teatralisk progg från mitten av 70-talet. Det leks med melodier, ljudeffekter, ord, rytmer och musikstilar som inte alltid har direkt med varandra att göra. Vad Mona Lisa egentligen menar kan vara svårt att till en början förstå sig på.
Det så viktiga första intrycket är inget Mona Lisa får någon som helst hjälp av. Jag kan tänka mig att en och annan ger upp nästan omgående, inte minst då bandet sjunger på franska.
Den som kan sina genesisskivor, album som Nursery Cryme, Foxtrot och Selling England By The Pound har dock lättare att ta sig in i Mona Lisas cocktail av vaudeville, symfonisk musik och udda rytmer och tonarter.
Musiken är nyckfull och är kanske svår att följa, men blir när man känner den bättre lätt, elastisk och njutbar att lyssna på.
Grimaces är en spännande LP. Mona Lisa har inte de där normala spärrarna utan går sin helt egen väg. Samtidigt går det givetvis att hitta likheter med andra samtida franska storheter som Atoll (rekommenderas) och Catharsis (rekommenderas).
Grimaces är Mona Lisas andra album och anses vara ett av gruppens allra bästa.
Mona Lisa släppte flera album i början och mitten av 70-talet som lär vara mycket intressanta.
Nr: 2032/2222
När man lyssnar på Grimaces första gången ska man hålla i minnet att det är fransk teatralisk progg från mitten av 70-talet. Det leks med melodier, ljudeffekter, ord, rytmer och musikstilar som inte alltid har direkt med varandra att göra. Vad Mona Lisa egentligen menar kan vara svårt att till en början förstå sig på.
Den som kan sina genesisskivor, album som Nursery Cryme, Foxtrot och Selling England By The Pound har dock lättare att ta sig in i Mona Lisas cocktail av vaudeville, symfonisk musik och udda rytmer och tonarter.
Musiken är nyckfull och är kanske svår att följa, men blir när man känner den bättre lätt, elastisk och njutbar att lyssna på.
Nr: 2032/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar