NUCLEUS – NUCLEUS – 1969
På omslagsbilden kläcks Nucleus ur ett ägg. Kanske det ursprungliga kosmiska ägget, ur kaoset. Det är också ur kaoset Nucleus musik föds. En våldsam kakafoni av ljud inleder albumet som till slut lyckas forma de ursprungliga ljuden och urmelodin till all popmusik framträder.
Nucleus fortsätter sen på det spåret, men har ingen som helst kontroll över detta naturfenomen. De kan inte tygla den våldsamma musiken. Även om de stundtals lycka fånga in melodierna bryter de strax sina bojor och tar helt oväntade och nya vägar.
Upplevelsen av detta album är därför både fascinerande och jobbigt svår att följa. En rå pumpande hammondorgel tar allt som oftast över och välter upp och ner på hela den musikaliska värld Nucleus med så stor möda lyckats skapa.
Första sidans Jenny Wake Up och Judgement Day är två mycket märkliga musikaliska skapelser vars likar man troligen bara kan hitta hos vissas tyska opolerade krautrockband från samma tid.
Därför är Nucleus musik knappast behaglig att lyssna på i vanlig mening. Vilken väg melodislingorna behagar ta är fullständigt oförutsägbart, budskapet blir minst sagt kryptiskt men kaotiskt välgörande.
Musikformen har vissa likheter med tyska Amon Düül II:s tidiga verk Phallus Dei och Yeti, men jag tror ändå inte att Nucleus hämtat inspiration från det hållet.
Vad jag däremot vet är att man definitivt inte ska koppla ihop dessa våldsamma kanadensare med det i jämförelse välstädade och betydligt mer välkända brittiska jazzrockbandet med samma namn.
Kanadensiska Nucleus levde bara en kort period i slutet av 60-talet. Från början kallade sig bandet The Lords Of London och fick på kort tid rykte om sig att vara en av de bästa liveakterna i Toronto.
Det var när bandet bytte namn och fick ge ut en denna LP som blev början till slutet. Nucleus upplöstes strax efter att skivan släppts.
Möjligtvis är det därför denna LP inte är särskilt välkänd utanför Kanada. Kanske var det av den anledningen jag fick skivan billigt på en loppis strax utanför Jönköping.
Jag betalade tio kronor för en LP som i Kanada rankas som en av de allra svåraste skivorna att få tag på.
Nr: 2099/2222
På omslagsbilden kläcks Nucleus ur ett ägg. Kanske det ursprungliga kosmiska ägget, ur kaoset. Det är också ur kaoset Nucleus musik föds. En våldsam kakafoni av ljud inleder albumet som till slut lyckas forma de ursprungliga ljuden och urmelodin till all popmusik framträder.
Upplevelsen av detta album är därför både fascinerande och jobbigt svår att följa. En rå pumpande hammondorgel tar allt som oftast över och välter upp och ner på hela den musikaliska värld Nucleus med så stor möda lyckats skapa.
Första sidans Jenny Wake Up och Judgement Day är två mycket märkliga musikaliska skapelser vars likar man troligen bara kan hitta hos vissas tyska opolerade krautrockband från samma tid.
Musikformen har vissa likheter med tyska Amon Düül II:s tidiga verk Phallus Dei och Yeti, men jag tror ändå inte att Nucleus hämtat inspiration från det hållet.
Vad jag däremot vet är att man definitivt inte ska koppla ihop dessa våldsamma kanadensare med det i jämförelse välstädade och betydligt mer välkända brittiska jazzrockbandet med samma namn.
Det var när bandet bytte namn och fick ge ut en denna LP som blev början till slutet. Nucleus upplöstes strax efter att skivan släppts.
Möjligtvis är det därför denna LP inte är särskilt välkänd utanför Kanada. Kanske var det av den anledningen jag fick skivan billigt på en loppis strax utanför Jönköping.
Jag betalade tio kronor för en LP som i Kanada rankas som en av de allra svåraste skivorna att få tag på.
Nr: 2099/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar