GOLDEN EARRING – WINTER HARVEST – 1967
Det går naturligtvis att gnälla över hur simpel den här skivan är. Att den förmodligen var daterad redan året den kom ut eftersom Golden Earring hängde kvar vid Beatles sound från 1963.
Man kan dessutom med all rätt påstå att det inte hänt särskilt mycket jämfört med debutplattan från två år tidigare. Det är mer av samma, beatpop i Beatles stil.
Jag gillar naturligtvis den här skivan ändå, lika mycket som Golden Earring gillade beatlessoundet. Jag gillar det där lite spretiga soundet och att våra holländska vänner så skamlöst plagierar sina brittiska hjältar.
Och att de faktiskt gör det ganska bra, men att de inte kunde skaka fram lika kul popmelodier som Lennon/McCartney. Men Winter Harvest är knappast är någon av de klarast lysande stjärnorna från 1967 års pophimmel, det kan inte ens jag påstå.
Men samtidigt tycker jag att låten In My House, som är en briljant beatpoplåt med massor av orgel och ett fräckt fuzzsound, aldrig fått det erkännande den var värd.
Möjligtvis är det så att den kom några år för sent. Hade Golden Earring gjort In My House säg tre år tidigare kunde det blivit en sån där odödligt popdänga som alla kan, Do Wah Diddy-typen ni vet.
Men jag gillar Golden Earring, har alltid gjort, och lyssnar givetvis gärna på den här plattan emellanåt ändå. Winter Harvest har trots sitt lätt skamfilade rykte en och annan kul poäng och är så oskuldsfullt naiv att det inte går att tycka illa om skivan.
Den är ett givet val för alla dem som fortfarande får gåshud av skivor som Please Please Me, With The Beatles, A Hard Day´s Night och hela bunten av tidiga Holliesplattor.
Nr: 1643/2222
Det går naturligtvis att gnälla över hur simpel den här skivan är. Att den förmodligen var daterad redan året den kom ut eftersom Golden Earring hängde kvar vid Beatles sound från 1963.
Och att de faktiskt gör det ganska bra, men att de inte kunde skaka fram lika kul popmelodier som Lennon/McCartney. Men Winter Harvest är knappast är någon av de klarast lysande stjärnorna från 1967 års pophimmel, det kan inte ens jag påstå.
Men samtidigt tycker jag att låten In My House, som är en briljant beatpoplåt med massor av orgel och ett fräckt fuzzsound, aldrig fått det erkännande den var värd.
Möjligtvis är det så att den kom några år för sent. Hade Golden Earring gjort In My House säg tre år tidigare kunde det blivit en sån där odödligt popdänga som alla kan, Do Wah Diddy-typen ni vet.
Den är ett givet val för alla dem som fortfarande får gåshud av skivor som Please Please Me, With The Beatles, A Hard Day´s Night och hela bunten av tidiga Holliesplattor.
Nr: 1643/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar