Förvånande debut av Cream

CREAM – FRESH CREAM – 1966

Oväntat mycket pop här! Creams debutplatta är inte den bluesindränkta psykedelia man skulle kunnat tro. Jag påstår att Fresh Cream är en popskiva som har mer gemensamt med Beatles än med bluesrock.

Jag tror dock inte att beatpop var planen när denna supertrio satte sig ner för att skissa på sin framtid. Jag gissar att de hade allt kristallklart för sig. Med en kille som Eric Clapton på gitarr gick det så klart inte att gå någon annan väg än via bluesen. Men så blev det inte riktigt.

Cream blev kanske lika förvånade över resultatet som jag blev 50 år senare. Eller så ändrade de sig i sista stund och tog det säkra före det osäkra. Beatpop var ju den stora grejen i mitten av 60-talet.

Nåja, jag kanske tar i. Eric Claptons gitarr går inte att gömma undan vare sig man vill eller inte. Fresh Cream har trots allt jag tidigare sagt en hel del bluesrock i sig. Det kommer fram i ett och annat spår. Men de flesta låtarna är ”vanliga” poplåtar, vilket i och för sig inte behöver innebära något dåligt alls. Det kanske till och med är tvärtom?

Det är kanske därför Fresh Cream inte har samma glans som uppföljaren drygt ett år senare, Disraeli Gears. Det är ju de där gränsöverskridande skivorna som blir de stora viktiga skivorna, de där man minns.

Den LP:n är förmodligen den mest välgjorda och inflytelserikaste psykedeliska bluesrockplatta som spelades in under hela 60-talet. Men man kanske skulle kunna hävda att Fresh Cream var skivan som visade vägen och till slut fick in Cream på det psykedeliska spåret.

Trots mina invändningar är Fresh Cream ändå självklart ett album som går att lyssna på även nu för tiden. Det var ingen tillfällighet att Cream kallades för supergrupp redan då.

Nr: 1330/2222