McGUINN CLARK & HILLMAN – CITY – 1980
En av de två låtar Gene Clark gjorde till LP:n City med McGuinn Clark & Hillman heter Won´t Let You Down. Men strax innan det gamla byrdskollektivet skulle ut på turné för att promota skivan, hoppade han av...
Ironi?
Det är därför det står McGuinn & Hillman...featuring Gene Clark på skivan. Men egentligen är det alltså en platta med de tre före detta byrdsgrundarna Roger McGuinn, Gene Clark och Chris Hillman, den andra av sammanlagt tre som de gav ut.
Den följer förresten exakt samma spår som sin föregångare. Ganska snäll och trevlig västkustpop, förmodligen både radiovänligt och mainstream.
Även om man kanske kan lägga karbonpapper mellan gruppens två första plattor är City inte alls dålig på något sätt.
Inte minst Roger McGuinn, som var den drivande kraften bakom trion, har en osviklig känsla för bra pop, och det visar han här också, även jag inte på rak arm kan plocka fram någon låt som har det där lilla extra.
Hela skivan är mainstream om man säger så. Men jag kan faktiskt få för mig att spela den ibland, även om numera är mycket sällan...
Mitt exemplar, inköpt på ärevördiga Domus skivavdelning i Jönköping nån gång i början av 80-talet är pressad i svart vinyl. Det mest passande hade kanske varit att pressa den i genomskinlig plast...
Inte heller Gene Clarks avhopp gjorde något avtryck.
Nr: 152/2222
En av de två låtar Gene Clark gjorde till LP:n City med McGuinn Clark & Hillman heter Won´t Let You Down. Men strax innan det gamla byrdskollektivet skulle ut på turné för att promota skivan, hoppade han av...
Ironi?
Den följer förresten exakt samma spår som sin föregångare. Ganska snäll och trevlig västkustpop, förmodligen både radiovänligt och mainstream.
Inte minst Roger McGuinn, som var den drivande kraften bakom trion, har en osviklig känsla för bra pop, och det visar han här också, även jag inte på rak arm kan plocka fram någon låt som har det där lilla extra.
Hela skivan är mainstream om man säger så. Men jag kan faktiskt få för mig att spela den ibland, även om numera är mycket sällan...
Mitt exemplar, inköpt på ärevördiga Domus skivavdelning i Jönköping nån gång i början av 80-talet är pressad i svart vinyl. Det mest passande hade kanske varit att pressa den i genomskinlig plast...
Inte heller Gene Clarks avhopp gjorde något avtryck.
Nr: 152/2222
Även Domus i min hemstad hade under 1970- och 80-talen en bra skivavdelning. Jag gjorde åtskilliga fynd på deras reor. Härliga minnen för en skivnörd!
SvaraRadera