BLUES BAND – READY – 1980
En gammal favoritplatta som simmat upp till ytan nu igen. Oj, vad den här plattan spelades förr. Men helt nöjd är jag inte. Blues Band har gjort bättre, jag tycker första skivan är vassare. Ready, som är gruppens andra, känns som ett snabbjobb. Men jag påstår inte att det är så. Det bara känns så.
Förmodligen har jag fel. Paul Jones hade nog bra koll på läget, även om det under första halvåret av 1980 rullade på väldigt fort för Blues Band. Och att det skulle ut en andra LP så fort som möjligt.
Jag nöjer mig med att påstå att Blues Bands första, Official Bootleg Album, är lite bättre än Ready, som jag menar är något stereotyp. Man får precis det man förväntar sig.
Men bra pubrock är det så klart. Green Stuff är en rockrökare som jag hävdar är världsklass. Det riktigt roliga med den låten är dock att den är en av gruppens egna, skriven av basisten Gary Fletcher.
Annars var ju Blues Band (Paul Jones) grymt bra på att plocka fram gamla blues- och rockklassiker som de gjorde om till sina egna.
Det finns flera bra exempel på Ready, Willie Dixons Twenty Nine Ways till exempel och en sagolik version av Ray Charles Hallelujah I Love Her So.
Nr: 1092/2222
En gammal favoritplatta som simmat upp till ytan nu igen. Oj, vad den här plattan spelades förr. Men helt nöjd är jag inte. Blues Band har gjort bättre, jag tycker första skivan är vassare. Ready, som är gruppens andra, känns som ett snabbjobb. Men jag påstår inte att det är så. Det bara känns så.
Jag nöjer mig med att påstå att Blues Bands första, Official Bootleg Album, är lite bättre än Ready, som jag menar är något stereotyp. Man får precis det man förväntar sig.
Annars var ju Blues Band (Paul Jones) grymt bra på att plocka fram gamla blues- och rockklassiker som de gjorde om till sina egna.
Det finns flera bra exempel på Ready, Willie Dixons Twenty Nine Ways till exempel och en sagolik version av Ray Charles Hallelujah I Love Her So.
Nr: 1092/2222
Pubrock-/bluesrockband av denna typ tillför sällan några egna musikaliska idéer. Men The Bluesbands tolkning av "Hallelujah I love her so" är ett strålande undantag. Det är, precis som du skriver, en fantastisk version. Jag har älskat den sedan första gången jag hörde den, och jag inser än mer dess storhet nu, när jag förstår hur sönderspelad låten var redan 1980.
SvaraRadera