PROCOL HARUM – BROKEN BARRICADES – 1971
Det finns säkert en och annan som blir tveksam bara man nämner den här Procol Harum-LP:n. Men jag påstår att det är en riktigt intressant platta. Trots att det egentligen inte finns en enda låt som någonstans skulle påminna om en hit.
Broken Barricades tar nämligen lite tid. Det krävs några genomlyssningar innan det visar sig att det är ett snyggt och synnerligen intelligent rockalbum, där det dessutom finns flera bra rocklåtar.
Gary Brooker, keyboardist, sångare och låtskrivare och bandets drivande kraft, är helt enkelt i ruggig form här.
Procol Harum lirade definitivt inte synthpop, men musiken bygger som alltid till stora delar på Brookers briljans och känsla.
På den här skivan får dessutom gitarristen Robin Trower ovanligt stort utrymme. Om man någon enda gång skulle kunna påstå att Procol Harum lirade hård rock – då är det på Broken Barricades.
Det soundet är det Trower som ligger bakom. Då tänker jag främst på tuffa och stökiga Memorial Drive, skivans bästa spår. Inledningslåten Simple Sister och kontroversiella Poor Mohammed är också bra exempel. Där är det Trower som regerar.
Men det finns ett par godsaker till. Psykedeliska och minst sagt flummiga Song For a Dreamer sticker ut väldigt mycket och blir med lite distans hejdlöst rolig. Playmate of the Mouth är också en liten pärla...på sitt alldeles eget sätt.
Nr: 1762/2222
Det finns säkert en och annan som blir tveksam bara man nämner den här Procol Harum-LP:n. Men jag påstår att det är en riktigt intressant platta. Trots att det egentligen inte finns en enda låt som någonstans skulle påminna om en hit.
Broken Barricades tar nämligen lite tid. Det krävs några genomlyssningar innan det visar sig att det är ett snyggt och synnerligen intelligent rockalbum, där det dessutom finns flera bra rocklåtar.
Gary Brooker, keyboardist, sångare och låtskrivare och bandets drivande kraft, är helt enkelt i ruggig form här.
Procol Harum lirade definitivt inte synthpop, men musiken bygger som alltid till stora delar på Brookers briljans och känsla.
På den här skivan får dessutom gitarristen Robin Trower ovanligt stort utrymme. Om man någon enda gång skulle kunna påstå att Procol Harum lirade hård rock – då är det på Broken Barricades.
Det soundet är det Trower som ligger bakom. Då tänker jag främst på tuffa och stökiga Memorial Drive, skivans bästa spår. Inledningslåten Simple Sister och kontroversiella Poor Mohammed är också bra exempel. Där är det Trower som regerar.
Men det finns ett par godsaker till. Psykedeliska och minst sagt flummiga Song For a Dreamer sticker ut väldigt mycket och blir med lite distans hejdlöst rolig. Playmate of the Mouth är också en liten pärla...på sitt alldeles eget sätt.
Nr: 1762/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar