WINGS – AT THE SPEED OF SOUND – 1976
Låtarna på denna LP befinner sig alla på den välkända skalan ”excellenta-hyfsade-hemska”. Trots att At The Speed Iof Sound är en LP med Wings finns det dock bara ett par i förstnämnda klassen, Let ´Em In till exempel. Och sen min alldeles egen favorit Silly Love Songs.
Bland hemskheterna finns dock egentligen bara två; Cook Of The House och Warm And Beautiful, som är rejält svaga nummer och definitivt alldeles för klena för ett album Paul McCarrtney ligger bakom. Tack vare dem kan At The Speed Of Sound knappast inte räknas in bland de främsta inspelningar McCartney gjorde med Wings under 70-talet.
Så tycker jag nu för tiden. Annat var det förr, då var det här en av favoritplattorna. Orsaken till det får man gräva efter i den wingsskiva som kom innan, Venus And Mars. En LP som åtminstone jag blev stående alldeles handfallen inför och som etsade sig in i mitt då mer än lovligt påverkbara sinne.
Att At The Speed Of Sound, som kom året efter, skulle vara precis lika bra såg jag som en naturlag och tänkte väl inte mer på det utan räknade in Silly Love Songs som ännu en wingslåt på min tio-bästa-lista.
Med åren tröttnade jag så klart på At The Speed Of Sound. Den blev mindre och mindre rolig att lyssna på och låtarna mindre och mindre intressanta. Det hängde givetvis på att det egentligen inte var särskilt bra pop.
Där någonstans är jag nu. Jag spelar sällan skivan och när jag gör det blir det bara en gång. Den har till och med blivit lite tjatig. Varför blev det nu så illa då?
Tja, det berodde nog på Maccas märkliga beslut att för en gångs skull göra en demokratisk skiva. Alla i bandet skulle bidra med något (utom trummisen).
Det gick väl så där även om Denny Laine hade ett förflutet i Moody Blues och levererade det han skulle. Men det sammanlagda resultatet blev ett svajigt och ganska rörigt popalbum. Ett sånt där ojämnt album där man måste ha skalan ”excellenta-hyfsade-hemska” för att reda ut.
Nr: 22/2222
Låtarna på denna LP befinner sig alla på den välkända skalan ”excellenta-hyfsade-hemska”. Trots att At The Speed Iof Sound är en LP med Wings finns det dock bara ett par i förstnämnda klassen, Let ´Em In till exempel. Och sen min alldeles egen favorit Silly Love Songs.
Att At The Speed Of Sound, som kom året efter, skulle vara precis lika bra såg jag som en naturlag och tänkte väl inte mer på det utan räknade in Silly Love Songs som ännu en wingslåt på min tio-bästa-lista.
Där någonstans är jag nu. Jag spelar sällan skivan och när jag gör det blir det bara en gång. Den har till och med blivit lite tjatig. Varför blev det nu så illa då?
Tja, det berodde nog på Maccas märkliga beslut att för en gångs skull göra en demokratisk skiva. Alla i bandet skulle bidra med något (utom trummisen).
Det gick väl så där även om Denny Laine hade ett förflutet i Moody Blues och levererade det han skulle. Men det sammanlagda resultatet blev ett svajigt och ganska rörigt popalbum. Ett sånt där ojämnt album där man måste ha skalan ”excellenta-hyfsade-hemska” för att reda ut.
Nr: 22/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar