KAYAK – PERISCOPE LIFE – 1980
Kayak är ett holländskt progrockband från det tidiga 70-talet; symfonisk rock med inslag av allt från Genesis, Yes och till och med Supertramp. I mitten av 70-talet lämnade de dock den progressiva rocken för ett mer poporienterat sound. Periscope Life är ett exempel från Kayaks senare inriktning.
Kunniga progrockkännare rekommenderar därför bandets fyra första album; See See The Sun (1973), Kayak II (1974), Royal Bed Bouncer (1975) och The Last Encore (1976). Album som jag också kan rekommendera.
Periscope Life har alltså inte särskilt mycket med progrock att göra. Det är symfonisk rock med en klar poptendens.
För den som vill ha något att jämföra med kan jag väl nämna ELO:s 70-talare New World Record och Out Of The Blue, men utan lika klockrena melodier och absolut inte lika mycket stråkar.
Av nån anledning kommer jag också att tänka på Toto...men det kan vara ett hjärnspöke.
Nåja, Periscope Life är en rätt sjysst platta. Kayak har en lätt avkopplad stil och musiken är behaglig och inte på något sätt provocerande.
Jag kan tänka mig att det här är en bra LP att ha på i bakgrunden när man gör något annat. Min favoritlåt på skivan blev snabbt instrumentala Lost Blue Of Chartres, som påminner en hel del om det Genesis höll på med under ungefär samma tid, alltså album som Wind & Wuthering, Duke eller möjligtvis ...And Then There Were Three.
Nr: 730/2222
Kayak är ett holländskt progrockband från det tidiga 70-talet; symfonisk rock med inslag av allt från Genesis, Yes och till och med Supertramp. I mitten av 70-talet lämnade de dock den progressiva rocken för ett mer poporienterat sound. Periscope Life är ett exempel från Kayaks senare inriktning.
För den som vill ha något att jämföra med kan jag väl nämna ELO:s 70-talare New World Record och Out Of The Blue, men utan lika klockrena melodier och absolut inte lika mycket stråkar.
Av nån anledning kommer jag också att tänka på Toto...men det kan vara ett hjärnspöke.
Nåja, Periscope Life är en rätt sjysst platta. Kayak har en lätt avkopplad stil och musiken är behaglig och inte på något sätt provocerande.
Jag kan tänka mig att det här är en bra LP att ha på i bakgrunden när man gör något annat. Min favoritlåt på skivan blev snabbt instrumentala Lost Blue Of Chartres, som påminner en hel del om det Genesis höll på med under ungefär samma tid, alltså album som Wind & Wuthering, Duke eller möjligtvis ...And Then There Were Three.
Nr: 730/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar