SPARKS – ANGST IN MY PANTS – 1982
En LP som är svår att tycka om. Bröderna Mael gjorde det inte lätt för folk i början och mitten av 80-talet. Jag saknar de småroliga melodierna och fräcka vändningarna, det som var Sparks styrka. Angst In My Pants är deprimerande och seg att lyssna på.
Angst In My Pants kom till under en period när bröderna Mael var helt inne på synthpop. Att Depeche Mode var en av förebilderna är lätt att förstå. Sparks hade här skaffat sig en spelat hålögd inställning till livet och en tröstlöst blasé attityd.
Det avspeglar sig mycket tydligt i musiken. Samma tradiga trumbeats bara mal på i spår efter spår samtidigt som det verkar som bröderna är mer intresserade av att titta på sina egna skosnören än att skapa något som fler än de själva tycker är intressant.
Att Angst In My Pants känns introvert är inget understatement. Normalt sett borde det funka ändå för Sparks som verkligen kunde göra bra och spännande popmelodier.
Men den här gången verkar det som bröderna Mael fastnat i musikens negativa attityd och inte heller lyckas med låtarna.
Angst In My Pants är därför ingen skiva man bör rekommendera dem som vill börja utforska Sparks annars så märkliga popvärld. Möjligtvis är det en LP för dem som gått igenom sina album med Sisters Of Mercy allt för många gånger.
Nr: 2045/2222
En LP som är svår att tycka om. Bröderna Mael gjorde det inte lätt för folk i början och mitten av 80-talet. Jag saknar de småroliga melodierna och fräcka vändningarna, det som var Sparks styrka. Angst In My Pants är deprimerande och seg att lyssna på.
Att Angst In My Pants känns introvert är inget understatement. Normalt sett borde det funka ändå för Sparks som verkligen kunde göra bra och spännande popmelodier.
Men den här gången verkar det som bröderna Mael fastnat i musikens negativa attityd och inte heller lyckas med låtarna.
Nr: 2045/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar