J GEILS BAND – HOTLINE – 1975
Tydligen var det inte helt självklart att Hotline skulle släppas på CD-skiva. Det dröjde ända fram till 2004, trots att de flesta andra av J Geils Bands skivor kom på CD redan i början av 90-talet. Ett märkligt beslut tycker jag, Hotline är som alla bandets 70-talare en lysande rockplatta.
Möjligtvis visar det att Hotline var en av de J Geils-album som av någon anledning underskattades. Vilket nog var lätt att göra, Hotline är den sista i en lång rad magiska J Geils-skivor; Full House, Bloodshot, Nightmares. LP-skivorna som får det att gå rysningar längs ryggraden på dem som var med på den tiden och minns de där plattorna. Att då komma med en lika bra skiva till blev liksom lite väl mycket...
J Geils Band sågs på den tiden av en och annan som Amerikas svar på Rolling Stones. De hade samma bluesiga groove, gjorde fantastiska låtar i samma stil och dessutom var Peter Wolf väldigt lik Mick Jagger både som sångare och på scenen.
J Geils Band sägs ha varit ett fantastiskt band att se live. Det visar inte minst de två livealbum gruppen släppte under det tidiga 70-talet, Full House och Blow Your Face Out, skivor som till och med nu för tiden står sig väldigt bra.
Bandet var dock knappast känt för att leverera särskilt många hits. Men det spelade nog ingen större roll för dem som gillade bandet. Hotline är ännu ett i raden av J Geils-album som känns oerhört gediget och som man redan efter första genomlyssningen är beredd att utnämna till en av de bästa skivor man nånsin hört.
Något som, när man sen hört fler av bandets plattor, inte alls vill stå för, men ändå tycker man hade rätt att tycka just då...
Nr: 212/2222
Tydligen var det inte helt självklart att Hotline skulle släppas på CD-skiva. Det dröjde ända fram till 2004, trots att de flesta andra av J Geils Bands skivor kom på CD redan i början av 90-talet. Ett märkligt beslut tycker jag, Hotline är som alla bandets 70-talare en lysande rockplatta.
J Geils Band sågs på den tiden av en och annan som Amerikas svar på Rolling Stones. De hade samma bluesiga groove, gjorde fantastiska låtar i samma stil och dessutom var Peter Wolf väldigt lik Mick Jagger både som sångare och på scenen.
Bandet var dock knappast känt för att leverera särskilt många hits. Men det spelade nog ingen större roll för dem som gillade bandet. Hotline är ännu ett i raden av J Geils-album som känns oerhört gediget och som man redan efter första genomlyssningen är beredd att utnämna till en av de bästa skivor man nånsin hört.
Något som, när man sen hört fler av bandets plattor, inte alls vill stå för, men ändå tycker man hade rätt att tycka just då...
Nr: 212/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar