CREEPS – MR FREEDOM NOW - 1996
Utan att det egentligen finns en enda riktig superhit skulle Mr Freedom Now kunna vara The Creeps bortglömda och missförstådda. En sån där skiva man 25 år för sent hittar i garderoben och undrar varför den står där.
Mr Freedom Now är Älmhults Creeps comeback tre år efter det som skulle bli deras stora genombrott men aldrig blev det, Seriouslessness, som trots alla resurser i ryggen föll så platt som bara en CD-skiva från det tidiga 90-talet kunde göra.
Creeps lärde sig läxan, rewindade sitt sound till innan de blev superkändisar tack vare humorserien Smash och sen LP:n Blue Tomato.
Med Mr Freedom Now tog Creeps tillbaka sitt ursprungliga sound, det där sagolikt charmiga som man förförs av på Enjoy The Creeps och Now Dig This från tiden före den blå tomaten. Okej, det är egentligen inga större låtar, det är souligt, funkigt, det är ruffigt och texterna banala.
Men soundet är kristallklart och den röda tråden mellan Älmhult och Hendrix, Funkadelic och blaxploitation; Shaft, Foxy Brown, Blackenstein, funk-soul-r´n´b, blir plötsligt alldeles självklar. Det är svettigt, fläskigt och maximalt kaxigt. Och så blir det faktiskt lite Zappa också.
På det stora pluskontot radar jag upp bedagade skönheter som Make It Easy, Grossmotherfucker och zappar vidare till Zappas Central Scrutinizer och sen Old Folks. Mums!
Make It Easy lär ha släppts som singel, vilket jag inte har ett enda minne av. Mitt stora bekymmer är att jag inte alls minns Mr Freedom Now som ett album jag lyssnade på 1996. Hängde det i så fall på Seriouslessness? Men det tar jag igen nu.
Nr: 183/CD
Utan att det egentligen finns en enda riktig superhit skulle Mr Freedom Now kunna vara The Creeps bortglömda och missförstådda. En sån där skiva man 25 år för sent hittar i garderoben och undrar varför den står där.
Med Mr Freedom Now tog Creeps tillbaka sitt ursprungliga sound, det där sagolikt charmiga som man förförs av på Enjoy The Creeps och Now Dig This från tiden före den blå tomaten. Okej, det är egentligen inga större låtar, det är souligt, funkigt, det är ruffigt och texterna banala.
Men soundet är kristallklart och den röda tråden mellan Älmhult och Hendrix, Funkadelic och blaxploitation; Shaft, Foxy Brown, Blackenstein, funk-soul-r´n´b, blir plötsligt alldeles självklar. Det är svettigt, fläskigt och maximalt kaxigt. Och så blir det faktiskt lite Zappa också.
Make It Easy lär ha släppts som singel, vilket jag inte har ett enda minne av. Mitt stora bekymmer är att jag inte alls minns Mr Freedom Now som ett album jag lyssnade på 1996. Hängde det i så fall på Seriouslessness? Men det tar jag igen nu.
Nr: 183/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar