HALFNELSON – HALFNELSON – 1971
Att ha Sparks första skiva i samlingen är nödvändigt. Det är ett av pophistoriens märkligaste album. Men att ha skivan med Halfnelson hemma känns stort. Det är visserligen samma skiva, men bröderna Mael uppträder här under annat namn. Den kom till innan Sparks blev Sparks och blev This Town Ain´t Big Enough med hela världen.
Det var när Sparks flyttat till England, blivit geniförklarade redan efter Kimono My House som bandets första album dammades av igen. Halfnelsons skiva blev Sparks första platta i efterhand. Jag har nu bytt min sparksskiva mot den riktiga, Halfnelson.
Halfnelson var långt före sin tid. Det var inte bra för dem. Att ge sig på new wave och synthpop innan de genrerna ens var uppfunna var inte det bästa för en karriär i rockbranschen under det tidiga 70-talet.
Att dessutom göra det i Kalifornien där varenda band med bara lite självaktning förväntades följa i Jefferson Airplanes psykedeliska (och vingliga) fotspår gjorde att det var dömt att misslyckas. Halfnelsons enda skiva försvann i glömska och bröderna Mael försvann till England.
Numera står Kimono My House och Propaganda väldigt högt på min egen lista över bra popskivor. Så har det inte alltid varit, det fanns en tid när jag inte kunde lyssna alls på Sparks.
Jag kom dock på bättre tankar och började på allvar lyssna på bröderna Mael. Och förstod till sist vad det var frågan om. I det ljuset blev också debutskivan något annat, även om man redan i första låten, Wonder Girl, inser att det är ett verk av två mycket sofistikerade galningar med idéer långt utanför de vanliga popramarna.
Att Halfnelsonskivan är en sparksskiva går inte att ta miste på. Soundet som 1974 skulle få hela popvärlden att vakna finns där. Vad som är lite överraskande är att den känns betydligt mer varierad än sina efterföljare, vilket faktiskt gör den roligare att lyssna på än både Kimono My House och Propaganda. Samtidigt som den är väldigt mycket jobbigare...
Det mest överraskande är dock att bröderna Ron och Russell Mael vågade testa så många olika idéer och att det känns som de verkligen var på rätt spår. Sparks debutskiva är därför en märklig mix av mainstreampop, psykedelia, ett experiment med synthar och en känsla som inte går att beskriva på något annat sätt än som powerpop eller new wave.
Den här texten bygger på min tidigare text om Sparks första platta, som du hittar här.
Nr: 1143/2222
Att ha Sparks första skiva i samlingen är nödvändigt. Det är ett av pophistoriens märkligaste album. Men att ha skivan med Halfnelson hemma känns stort. Det är visserligen samma skiva, men bröderna Mael uppträder här under annat namn. Den kom till innan Sparks blev Sparks och blev This Town Ain´t Big Enough med hela världen.
Att dessutom göra det i Kalifornien där varenda band med bara lite självaktning förväntades följa i Jefferson Airplanes psykedeliska (och vingliga) fotspår gjorde att det var dömt att misslyckas. Halfnelsons enda skiva försvann i glömska och bröderna Mael försvann till England.
Jag kom dock på bättre tankar och började på allvar lyssna på bröderna Mael. Och förstod till sist vad det var frågan om. I det ljuset blev också debutskivan något annat, även om man redan i första låten, Wonder Girl, inser att det är ett verk av två mycket sofistikerade galningar med idéer långt utanför de vanliga popramarna.
Att Halfnelsonskivan är en sparksskiva går inte att ta miste på. Soundet som 1974 skulle få hela popvärlden att vakna finns där. Vad som är lite överraskande är att den känns betydligt mer varierad än sina efterföljare, vilket faktiskt gör den roligare att lyssna på än både Kimono My House och Propaganda. Samtidigt som den är väldigt mycket jobbigare...
Nr: 1143/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar