FOCUS – FOCUS CON PROBY – 1978
P.J Proby kunde enligt vad han själv sagt kunnat varit sångare i Led Zeppelin. Tur att Robert Plant finns. Probys inhopp i hollänska Focus är precis lika felplacerat. Han är en duktig sångare, men jag tycker inte progressiv rock är riktigt hans grej. Det blir inte bra.
Möjligtvis kan jag ha svårt för P.J Proby eftersom han i stilen påminner mig om Alex Ligertwood som en period var sångare hos Santana. Det sammarbetet efterlämnade låtar som Hold On, You Know That I Love You, Winning och en rad andra saker jag inte kan komma överens med på något enda sätt. Och då var ändå Santana ett alldeles förbannat bra band.
När han 1978 hoppade in hos Focus var det knappast ett band längre. Jan Akkerman hade lämnat gruppen. Ende ursprungsmedlemmen var Thijs van Leer.
Men ingen skugga över gitarristerna på den här skivan, Eef Albers och Akkermans ersättare Philip Catherine är riktigt sjyssta. Men det blir jazz. Ganska trevlig jazz med vissa inslag av rock.
De instrumentala låtarna på skivan har visserligen inte mycket med Focus att göra, förutom van Leers flöjtspel, men blir njutbara stycken.
Men ändå blir Focus Con Proby en soppa. Och det skyller jag helt på P.J Proby, oavsett om det min personliga inställning till hans sång eller om det är mer generellt.
Låtarna där han sjunger funkar inte i min värld. Jag fixar inte att lyssna på dem. Blir bara irriterad. Focus med P.J Proby saknar trovärdighet. Samma känsla som när Chris Farlowe blev sångare i Atomic Rooster.
Nr: 977/2222
P.J Proby kunde enligt vad han själv sagt kunnat varit sångare i Led Zeppelin. Tur att Robert Plant finns. Probys inhopp i hollänska Focus är precis lika felplacerat. Han är en duktig sångare, men jag tycker inte progressiv rock är riktigt hans grej. Det blir inte bra.
De instrumentala låtarna på skivan har visserligen inte mycket med Focus att göra, förutom van Leers flöjtspel, men blir njutbara stycken.
Men ändå blir Focus Con Proby en soppa. Och det skyller jag helt på P.J Proby, oavsett om det min personliga inställning till hans sång eller om det är mer generellt.
Låtarna där han sjunger funkar inte i min värld. Jag fixar inte att lyssna på dem. Blir bara irriterad. Focus med P.J Proby saknar trovärdighet. Samma känsla som när Chris Farlowe blev sångare i Atomic Rooster.
Nr: 977/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar