McGowan spottar ur sig orden

POGUES – HELL´S DITCH – 1990

Det finns en rak linje mellan Rum Sodomy And The Lash och Hell´s Ditch. Låten The Wake Of Medusa är inspirerad av Théodore Géricaults målning The Raft Of Medusa som finns på omslaget till Rum Sodomy And The Lash. Där slutar dock de stora likheterna. Hell´s Ditch är mer ett rock- och folkrockalbum, där Rum Sodomy And The Lash stod för irländsk folkmusik.

Att Shane McGowan försvann från bandet efter denna skiva ska inte ha något med kursändringen i musiken att göra. Han var helt enkelt så nedgången på grund av sitt mångåriga alkoholmissbruk att det inte höll längre.

Hans självförvållade hälsohaveri märks dock inte av särskilt mycket på Hell´s Ditch. Shane McGowan spottar som vanligt ur sig orden, föraktfull och skitförbannad på en och samma gång. Musiken går på i exakt samma anda och tillsammans skapas just den där stämningen som bara en skiva med The Pogues kan frammana. Det är precis som vanligt med andra ord.

Att flera av låtarna verkar vara asieninspirerade, magiska Summer In Siam, The House Of Gods och Sayonara är dock bara en synvilla, en tillfällighet och något som bara råkade ske. Men att Pogues och Shane McGowan har något att berätta är tydligt, men ligger mer på det subtila planet än i låtarnas texter och i musiken.

Hell´s Ditch är dock inte ett lika starkt album som Rum Sodomy And The Lash och inte heller If I Should Fall from Grace With God. Det är dock kanske inte så konstigt med tanke på Shane McGowans tillstånd och det uppbrott som väntade.

Det är också tydligt att albumet är producerat av Clashs Joe Strummer (som sen hoppade in som ersättare för McGowan på den turné som följde skivsläppet). Låtarna har en nerv och pondus som bara går att hitta hos The Clash.

Nr: 1138/2222