The Musical Box: Old Records Never Die - Revisited

lördag 9 december 2017

Old Records Never Die - Revisited

IAN HUNTER – SHORT BACK´N´SIDES – 1981

Short Back´n´Sides har stått orörd i många år. Kan inte minnas när jag spelade den senast. Kan inte ens ha spelat den särskilt ofta när den var ny. Vinylen ser skinande ospelad ut. Har dessutom skrivit om skivan tidigare. Är det så att Old records never die?
Men i början av 80-talet köpte jag väldigt mycket skivor. Det kom ju så mycket bra grejer då. Förmodligen åkte Short Back´n´Sides med av bara farten. Ian Hunter har jag gillat sen jag hörde All The Way From Memphis första gången.

Att Hunter på den här plattan slagit sig ihop med Mick Jones och Topper Headon från The Clash gick mig spårlöst förbi. Och att Todd Rundgren är med och backar upp måste jag också ha missat. Självklart är Mick Ronson som alltid med och lirar gitarr, men det hade man ju knappt behövt kolla.

Den här skivan är riktigt bra. En överraskande svettig rockig platta för att vara Ian Hunter. Okej, soundet är lite kladdigt, det är en 80-talare, men helt okej ändå.

Det där vägs upp rätt kraftigt av att Mick Jones, som producerade skivan ihop med Hunter, fått in en hel del av Clashs karaktäristiska sound, tänk Sandinista.

Lisa Likes Rock´n Roll är ett nästan för bra exempel på det. Short Back´n Sides blev trots Clash inte nån framgång i vare sig England eller USA. Däremot var det en och annan svensk som köpte den. Ian Hunter var ganska ute i början av 80-talet...utom i Sverige.
Måste bara nämna Central Park´n´ West som är en lysande rocker. Den går att spela nu för tiden också med stor behållning, det är nästan så att den blivit bättre. Rain gillar jag, något så ohyggligt deprimerande var det länge sen jag hörde. Man riktigt ser regnvattnet forsa ner i Hunters ansikte från det stripiga håret och solglasögonen imma igen.

Men så är han ju en mästare på rockballader, det visade han redan med Mott The Hoople och blev sen ännu bättre. Old Records Never Die måste jag väl också nämna. Det är väl inte Hunters bästa ballad, men jag gillar budskapet...

Nr: 240/2222

Har skrivit om denna LP tidigare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar