Ett bowiealbum för den som redan har allt

DAVID BOWIE – BEST OF SEVEN MONTHS IN AMERICA – 2017

Det här kan tyckas vara en onödig skiva att ge ut. Men säg det till Bowies fans. De kommer så klart att älska den här liveinspelningen, som sägs vara radioinspelningar gjorda i USA under en turné 1997.

Enligt omslaget ska alla låtarna hämtats från en konsert på Smith´s Olde Bar i Atlanta den 8 april det året. Om det verkligen är så kan inte jag avgöra. Som med nästan alla senare tiders liveplattor har det bästa från en eller flera konserter valts ut, vilket gör att det mellan varje låt inträder en viss irriterande tystnad. Men i det här fallet har jag kommit fram till att jag gärna står ut med det. För det första är förstasidan av skivan helt akustiskt, det är bara Bowie och gitarr.

Jag blev visserligen aldrig heltänd på MTV:s tidiga 90-talsidén om att ge ut ett antal unpluggedkonserter med storheter som Dylan, Springsteen, Nirvana med flera. Men nu har det gått 25 år och dessutom finns inte Bowie här längre.

Så just nu gillar jag den här skivan, som åtminstone får mig att tänka på Hunky Dory, som visserligen var ett studioalbum men avskalat till sin natur. Bra så långt alltså, väldigt bra till och med, trots att utgivningen tydligen är någon slags lågbudgetserie där skivor med bland andra Springsteen och Guns n´Roses ingår.

Högst troligt är det inte någon officiell utgåva, utan en pirat. Dock säljs skivan av alla stora svenska återförsäljare. Tydligen är sånt inte så noga nu för tiden.

Förr smögs det med såna här skivor under skivdiskarna eller bakom draperiet till personalrummet. Det är nya tider.

På b-sidan byter Bowie, inte helt oväntat, skepnad helt och hållet. Går från singersongwriter till hårdrock/elektro/punkhjälte på bara en sidvändning. Andrasidans första spår, I´m Afraid Of Americans, blir både chockerande och ett uppvaknande.

Det var Bowies stil under det sena 90-talet med skivor som Hours, 1 Outside och Earthling. Samtidigt är det en period som går att spåra tillbaka till det sena 70-talet, Berlin och krautrock. Jag gillar det med andra ord. Låtvalet är dessutom helt i min smak, Fashion och Moonage Daydream bland annat.

Men som sagt. Det här är knappast skivan för den som tycker sig behöva en eller två bowieplattor i samlingen. Låtvalet är lite för udda för det. Det är ett album för den som redan har allt men vill ha mer.

Nr: 804/2222