EILIFF – GIRLRLS – 1972
Tyskarna var bra på att göra fräcka skivomslag på 70-talet. Det är nästan så att omslagen blivit en egen genre. I vilket fall som helst har de blivit ett kännetecken för krautrock. Eiliffs båda girlrls är dock något mer än det vanliga.
Idag är det nog ingen som direkt höjer på ögonbrynen över en bild som den på Eiliffs skivomslag. Värderingarna var helt annorlunda i början av 70-talet. Liknande omslagsbilder betraktades då som synnerligen stötande. Det finns många exempel på skivor och låtar från den tiden som blev bannlysta att spelas på grund av sitt innehåll. Men hur det var med just den här skivan känner jag inte till.
Girlrls är andra och sista ”riktiga” plattan från Eiliff. Även skivan är exeptionell. Grunden är jazzrock, men Eiliff tar sig friheten att ge sig ut långt utanför de ramarna och blandar in både hård rock och psykedeliska ljudeffekter.
Det ger deras musik både ett märkligt och mäktigt sound som med lite för mycket användande kan bli hypnotisk och absolut vanebildande.
Musiken domineras av en mullrande orgel i sällskap med knastertorr gitarrist. Låtarna är till största delen instrumentala men i sällskapet finns också en sångare vars insats har diskuteras av musikkännare. Jag tycker dock att det är en del av Eiliffs musik som på något sätt känns helt naturlig.
De bästa spåren tycker jag dock är instrumentala låtar som Eve Of Eternity och tiltelspåret Girlrls. Då min skiva är en reissue från 2015 finns här två bonusspår; Right On Big Brother samt Day Of The Sun. Båda är riktigt intressanta.
Girlrls är ett uppfriskande krautrockalbum som är lätt att tycka om, både för dem som levt länge i krautrockens syrerika universum och kanske också för nybörjare på området. Jag jämför gärna Eiliff med krautstorheter som Out Of Focus och Dzyan.
Nr: 301/2222
Tyskarna var bra på att göra fräcka skivomslag på 70-talet. Det är nästan så att omslagen blivit en egen genre. I vilket fall som helst har de blivit ett kännetecken för krautrock. Eiliffs båda girlrls är dock något mer än det vanliga.
Idag är det nog ingen som direkt höjer på ögonbrynen över en bild som den på Eiliffs skivomslag. Värderingarna var helt annorlunda i början av 70-talet. Liknande omslagsbilder betraktades då som synnerligen stötande. Det finns många exempel på skivor och låtar från den tiden som blev bannlysta att spelas på grund av sitt innehåll. Men hur det var med just den här skivan känner jag inte till.
Girlrls är andra och sista ”riktiga” plattan från Eiliff. Även skivan är exeptionell. Grunden är jazzrock, men Eiliff tar sig friheten att ge sig ut långt utanför de ramarna och blandar in både hård rock och psykedeliska ljudeffekter.
Det ger deras musik både ett märkligt och mäktigt sound som med lite för mycket användande kan bli hypnotisk och absolut vanebildande.
Musiken domineras av en mullrande orgel i sällskap med knastertorr gitarrist. Låtarna är till största delen instrumentala men i sällskapet finns också en sångare vars insats har diskuteras av musikkännare. Jag tycker dock att det är en del av Eiliffs musik som på något sätt känns helt naturlig.
De bästa spåren tycker jag dock är instrumentala låtar som Eve Of Eternity och tiltelspåret Girlrls. Då min skiva är en reissue från 2015 finns här två bonusspår; Right On Big Brother samt Day Of The Sun. Båda är riktigt intressanta.
Girlrls är ett uppfriskande krautrockalbum som är lätt att tycka om, både för dem som levt länge i krautrockens syrerika universum och kanske också för nybörjare på området. Jag jämför gärna Eiliff med krautstorheter som Out Of Focus och Dzyan.
Nr: 301/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar