Mellan Björk och Kate Bush

LALEH – COLORS – 2013

Jodå, Lalehs Colors kom in i min samling och ställde sig självsäkert mellan Björks Debut och Kate Bushs Wuthering Heights. Men givetvis med ett helt eget uttryck som jag tyckte var spännande och lite rebelliskt, anarkistiskt.

Jag tycker Laleh tar 2000-talets pop in på egensinniga och nya vägar. Det är uppfriskande. Colors är både sockersött rosa och skrämmande på samma gång, det är musik som får igång fantasin trots att låtarna ofta balanserar på gränsen till mainstream radiopop.

Jag kan Lalehs diskografi alldeles för dåligt, jag fick Colors i födelsedagspresent av sonen som nog tyckte att jag behövde höra lite nyare musik också, inte bara gräva ner mej.

Det blev verkligen en riktig överraskning. Det var inte en skiva jag hade väntat mig. Och skivan innehöll något helt annat än det jag hade trott, jazz och tidig 70-talspop.

Och jag som för länge sen rent instinktivt sorterat in Laleh under den ointressanta fabrikstillverkade kategorin svensk 2000-talspop. Där hade jag fel.

Colors är en fräck LP som både är storslagen och minimalistisk. Av nån anledning – osäker på varför – jämför jag skivan med de popskivor Genesis gjorde på 80-talet, med tillägget att jag tycker Laleh gör det väldigt mycket intressantare och levererar både låtar för radions spellistor och andra mer spännande saker.

Colors kommer definitivt att få stå kvar på sin självvalda plats i samlingen, mellan Björk och Kate Bush. Det är kaxigt, men rätt.

Nr: 456/2222