ROXY MUSIC - ROXY MUSIC - 1972
Det går en klar skiljelinje mellan Roxy Musics två första album och alla de som kom senare. Skillnaden var Brian Eno, som skapade ett sound som var långt före sin tid. Det är experimintell progressiv rock, kreativt, smart och avantgardistiskt.
För den som nu hör plattan för första gången låter den kanske bara konstig och inte särskilt innovativ. Men man ska komma ihåg att den kom redan 1972, långt innan synthar, datorer och andra tekniska finesser, långt innan popindustrin letade sig in på de vägarna.
Det är ett revolutionärt album. Förmodligen var det enda gången Brian Eno fick så fritt spelrum i Roxy Music som han hade här. Han processar ljuden genom sina maskiner och får fram ljudlandskap som aldrig gjorts tidigare.
Det är faktiskt nästan så den går över gränsen. En varning är på kanske nödvändig till dem som hört ”lättare” Roxy Musicalbum som Avalon, Flesh+Blood eller Manifesto.
Roxy Music i begynnelsen är inte lättlyssnad pop. Och skivan går definitivt inte att jämföra med gruppens disco-pop-skivor på 80-talet.
Alla låtarna, med något undantag, är på sina egna sätt mästerverk. Ett par exempel. Inledningsspåret Remake/Remodel är våldsam och rå, där Enos galna ljudexperiment blir extremt spännande. If There Is Something är en märklig tredelad skapelse, där varje del lever sitt eget liv.
Skivans stora låt är Virginia Plain (som dock inte var med på den första utgåvan av LP:n), en perfekt synk mellan Ferry och Enos egenheter som tillsammans blir ruggigt bra.
Jag har tidigare inte haft särskilt mycket över för skivorna som kom efter att Brian Eno lämnat gruppen och Bryan Ferry fick ta över på egen hand. Där har jag ändrat mig och menar numera att Ferry var viktig även på de första skivorna.
Jag har kommit fram till att det var dynamiken mellan Enos tekniska innovationer och Ferrys redan då eleganta croonerstil som skapade det mycket speciella sound Roxy Music stod för.
Nr: 353/2222
Jag har skrivit om LP.n tidigare, men eftersom jag nu hittat nya infallsvinklar har jag delvis skrivit om texten och publicerar den nu igen.
Det går en klar skiljelinje mellan Roxy Musics två första album och alla de som kom senare. Skillnaden var Brian Eno, som skapade ett sound som var långt före sin tid. Det är experimintell progressiv rock, kreativt, smart och avantgardistiskt.
För den som nu hör plattan för första gången låter den kanske bara konstig och inte särskilt innovativ. Men man ska komma ihåg att den kom redan 1972, långt innan synthar, datorer och andra tekniska finesser, långt innan popindustrin letade sig in på de vägarna.
Det är ett revolutionärt album. Förmodligen var det enda gången Brian Eno fick så fritt spelrum i Roxy Music som han hade här. Han processar ljuden genom sina maskiner och får fram ljudlandskap som aldrig gjorts tidigare.
Det är faktiskt nästan så den går över gränsen. En varning är på kanske nödvändig till dem som hört ”lättare” Roxy Musicalbum som Avalon, Flesh+Blood eller Manifesto.
Roxy Music i begynnelsen är inte lättlyssnad pop. Och skivan går definitivt inte att jämföra med gruppens disco-pop-skivor på 80-talet.
Alla låtarna, med något undantag, är på sina egna sätt mästerverk. Ett par exempel. Inledningsspåret Remake/Remodel är våldsam och rå, där Enos galna ljudexperiment blir extremt spännande. If There Is Something är en märklig tredelad skapelse, där varje del lever sitt eget liv.
Skivans stora låt är Virginia Plain (som dock inte var med på den första utgåvan av LP:n), en perfekt synk mellan Ferry och Enos egenheter som tillsammans blir ruggigt bra.
Jag har tidigare inte haft särskilt mycket över för skivorna som kom efter att Brian Eno lämnat gruppen och Bryan Ferry fick ta över på egen hand. Där har jag ändrat mig och menar numera att Ferry var viktig även på de första skivorna.
Jag har kommit fram till att det var dynamiken mellan Enos tekniska innovationer och Ferrys redan då eleganta croonerstil som skapade det mycket speciella sound Roxy Music stod för.
Nr: 353/2222
Jag har skrivit om LP.n tidigare, men eftersom jag nu hittat nya infallsvinklar har jag delvis skrivit om texten och publicerar den nu igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar