MEAT LOAF – BAT OUT OF HELL II – 1993
En hysteriskt rolig skiva det här. Om man tar den på rätt sätt. Den kan vara lätt att avsky också. Men jag tror att Meat Loaf och Jim Steinman visste vad de gjorde. Och jag är övertygad om att de gjorde det med ett garv.
Vi minns väl alla Bat Out Of Hell som förpestade hela slutet av 70-talet. Meningarna var delade, folk antingen älskade skivan eller så hatade de den. Det gick inte att göra annat med Meat Loafs tokpompösa uttryck och bombastiska låtar.
Jag gillade den då, även om det förmodligen inte kan anses vara korrekt bland skivsamlare. Så var det. Men det var då det. Bat Out Of Hell var dock en skiva man sen både lätt och snabbt glömde bort...
...ända tills Jim Steinman, som producerade, och Meat Loaf, som stod för själva genomförandet, fick för sig att på 90-talet göra det en gång till, en Bat Out Of Hell II. Albumet fick inte lika mycket uppmärksamhet som sin föregångare, men tillräckligt mycket för att jag skulle köpa den.
Det var ingen bra investering, jag tror jag spelade den en gång eller som allra mest två. Sen hamnade den i nån av de bakre hyllorna och så ”återupptäckte” jag den nu, då stod den i hyllan för skivor jag ska sälja. Och så får det nog bli.
Bat Out Of Hell var mycket av allt. Bat Out Of Hell II är ännu mer av allt och dessutom för mycket av allt. Till och med skivans hitsingel är för mycket, inte nog med att den är bombastisk på gränsen till smaklös, den är dessutom 12 minuter lång.
Men som sagt. Jag tror Jim Steinman och Meat Loaf hade hur kul som helst när de spelade in skivan, inte cyniska eller så, utan bara roligt, som ett kul experiment för att se hur långt det gick att gå och ändå lyckas få folk att köpa skivan. Experimentet lyckades. 1993 var det många som köpte CD-skivan.
Nr: borttagen ur samlingen
En hysteriskt rolig skiva det här. Om man tar den på rätt sätt. Den kan vara lätt att avsky också. Men jag tror att Meat Loaf och Jim Steinman visste vad de gjorde. Och jag är övertygad om att de gjorde det med ett garv.
...ända tills Jim Steinman, som producerade, och Meat Loaf, som stod för själva genomförandet, fick för sig att på 90-talet göra det en gång till, en Bat Out Of Hell II. Albumet fick inte lika mycket uppmärksamhet som sin föregångare, men tillräckligt mycket för att jag skulle köpa den.
Det var ingen bra investering, jag tror jag spelade den en gång eller som allra mest två. Sen hamnade den i nån av de bakre hyllorna och så ”återupptäckte” jag den nu, då stod den i hyllan för skivor jag ska sälja. Och så får det nog bli.
Men som sagt. Jag tror Jim Steinman och Meat Loaf hade hur kul som helst när de spelade in skivan, inte cyniska eller så, utan bara roligt, som ett kul experiment för att se hur långt det gick att gå och ändå lyckas få folk att köpa skivan. Experimentet lyckades. 1993 var det många som köpte CD-skivan.
Nr: borttagen ur samlingen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar