SLADE – SLADE IN FLAME – 1974
Slade In Flame var ett modigt grepp av Jim Lea och Slade. Efter en lång rad superhits vågar de testa nya saker. För första gången backades Slade upp av blåsare, flöjt och orgel.
Inte mycket, det tillåts aldrig ta över och bara i ett par låtar. Men finns där. Smakfullt? Nja, bara kanske. Vi som var knattar då insåg naturligtvis inte det märkvärdiga eller underliga i det, vi älskade Slade som alltid, men tyckte skivan var lite konstig.
Det finns där i This Girl, Lay It Down och några ställen till. Inledningen med How Does It Feel blir nästan överdådig. Det fanns säkert en tanke.
Slade In Flame också var soundtrack till filmen med samma namn. Filmen handlade om ett rockbands uppgång och fall. Albumet blev ironiskt nog början till Slades eget fall. Ett fritt fall som inte tog slut förrän sex år senare.
Någon blåssektion anlitade vad jag vet Slade aldrig senare. Slade som glamrockhjältar och hitlistestjärnor hade en kort storhetstid. Gruppen slog igenom på allvar 1972 med LP:n Slayed. När Old New Borrowed and Blue kom i början av 1974 var bandet omåttligt populärt.
Varenda singel Slade matade ut, och det var många, gick upp som etta på engelska singellistan. Men när de senare samma år gav ut Slade in Flame var det över.
Slade In Flame bröt trenden. Det var den första av gruppens skivor på länge som inte gick i topp på försäljningslistorna, den hamnade ”bara” på sjätte plats trots låtar som balladen Far Far Away, How Does it Feel och Standing On The Corner.
Det går säkert att påstå att Slade In Flame inte var särskilt väl genomtänkt och att det var ett projekt som var dömt att misslyckas. Kanske sant, jag tycker dock att det var modigt av Jimmy Lea, som skrev nästan alla låtar, att våga ge sig ut på outforskade marker.
Sen kan man ju komma ihåg att bara några år tidigare hade Beatles gjort succé med sina film- och skivkoncept, A Hard Day´s Night, Help, Magical Mystery Tour och Yellow Submarine (räknar inte Let It Be som nog var mer dokumentär). Varför skulle då inte Slade lyckas?
En sak kan man konstatera om musiken på Slade in Flame. Den är trots allt riktigt rolig och jag gillar skivan lika mycket nu som jag gjorde 1973. Det är en sladeklassiker för alla fans.
Nr: 491/2222
Favorit i repris, jag har beräöttat om skivan tidigare med har nu till stora delar skrivit om texten.
Slade In Flame var ett modigt grepp av Jim Lea och Slade. Efter en lång rad superhits vågar de testa nya saker. För första gången backades Slade upp av blåsare, flöjt och orgel.
Slade In Flame också var soundtrack till filmen med samma namn. Filmen handlade om ett rockbands uppgång och fall. Albumet blev ironiskt nog början till Slades eget fall. Ett fritt fall som inte tog slut förrän sex år senare.
Någon blåssektion anlitade vad jag vet Slade aldrig senare. Slade som glamrockhjältar och hitlistestjärnor hade en kort storhetstid. Gruppen slog igenom på allvar 1972 med LP:n Slayed. När Old New Borrowed and Blue kom i början av 1974 var bandet omåttligt populärt.
Varenda singel Slade matade ut, och det var många, gick upp som etta på engelska singellistan. Men när de senare samma år gav ut Slade in Flame var det över.
Det går säkert att påstå att Slade In Flame inte var särskilt väl genomtänkt och att det var ett projekt som var dömt att misslyckas. Kanske sant, jag tycker dock att det var modigt av Jimmy Lea, som skrev nästan alla låtar, att våga ge sig ut på outforskade marker.
Sen kan man ju komma ihåg att bara några år tidigare hade Beatles gjort succé med sina film- och skivkoncept, A Hard Day´s Night, Help, Magical Mystery Tour och Yellow Submarine (räknar inte Let It Be som nog var mer dokumentär). Varför skulle då inte Slade lyckas?
Nr: 491/2222
Favorit i repris, jag har beräöttat om skivan tidigare med har nu till stora delar skrivit om texten.
Fasen Slade är Rock´n roll personifierad!!
SvaraRaderaPelle