MIDNIGHT OIL – RED SAILS IN THE SUNSET – 1985
Red Sails In The Sunset blev en liten överraskning. Jag köpte den efter att Midnight Oil slagit igenom i Sverige med Diesel & Dust och låten Beds Are Burning i slutet av 80-talet. Red Sails är visserligen ganska ojämn, men ändå en ganska rolig rockplatta. Dock något mer opolerad än Diesel & Dust.
På ett sätt skulle man kunna påstå att Diesel & Dust är lite tråkig jämfört med Red Sails In The Sunset. Soundet är vildare och Peter Garrett gapigare och låtarna stökigare.
Mitt problem med detta album är dock att Midnight Oil under denna period var helt inne på synthar och nästan helt släppt sitt busiga och ruffiga gitarrsound.
Mycket synth kan jag ha svårt för, jag är uppväxt under den rejäla rockbandsepoken då folk lirade gitarr, bas och trummor. Synthljuden tycker jag känns konstgjorda, även om jag också kan tycka det är rätt fräcka riff.
Red Sails In The Sunset har lite för mycket av det soundet för att jag ska trivas på allvar. Men det är så klart en intressant platta. Förstasidans When the Generals Talk och The Best of Two Worlds är två rent ut sagt skitbra rocklåtar.
På b-sidan döljer en rad lysande rockers; tuffa Helps Me Helps You och världsmusikrytmerna i Bells and Horns In The Back of Beyond.
Midnight Oil har nämligen inte vind i seglen hela tiden på den här LP:n heller. Det finns flera låtar på skivan jag skulle kunna karaktärisera som ren utfyllnad. Låtar nedkladdade med synthar som till slut bara blir ett dovt bakgrundsljud. Därför är Red Sails är bara så där...
En tanke bara. Red Sails är inte lika bra som sin föregångare - 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1, som var en riktigt fräck rockplatta. Är då Red Sails In The Sunset Midnight Oils övergångsplatta från rockband till synthpopgäng?
Diesel & Dust ärvde ju syntharna även om det tonades ner ganska ordentligt för att kännas lite trevligare för folk i allmänhet.
Nr: 1148/2222
Jag har berättat om skivan tidigare, men har nu lyssnat på den igen och kommit på lite andra tankar.
Red Sails In The Sunset blev en liten överraskning. Jag köpte den efter att Midnight Oil slagit igenom i Sverige med Diesel & Dust och låten Beds Are Burning i slutet av 80-talet. Red Sails är visserligen ganska ojämn, men ändå en ganska rolig rockplatta. Dock något mer opolerad än Diesel & Dust.
Mycket synth kan jag ha svårt för, jag är uppväxt under den rejäla rockbandsepoken då folk lirade gitarr, bas och trummor. Synthljuden tycker jag känns konstgjorda, även om jag också kan tycka det är rätt fräcka riff.
Red Sails In The Sunset har lite för mycket av det soundet för att jag ska trivas på allvar. Men det är så klart en intressant platta. Förstasidans When the Generals Talk och The Best of Two Worlds är två rent ut sagt skitbra rocklåtar.
På b-sidan döljer en rad lysande rockers; tuffa Helps Me Helps You och världsmusikrytmerna i Bells and Horns In The Back of Beyond.
En tanke bara. Red Sails är inte lika bra som sin föregångare - 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1, som var en riktigt fräck rockplatta. Är då Red Sails In The Sunset Midnight Oils övergångsplatta från rockband till synthpopgäng?
Diesel & Dust ärvde ju syntharna även om det tonades ner ganska ordentligt för att kännas lite trevligare för folk i allmänhet.
Nr: 1148/2222
Jag har berättat om skivan tidigare, men har nu lyssnat på den igen och kommit på lite andra tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar