QUEEN IDA – ZYDECO – 1976
Efter punken och nya vågen ebbat ut fanns fortfarande ett intresse för det nya okända. Skamusiken och reggaen hade en del i det. Peter Gabriels revolutionära Biko 1980 var dock det som många att intressera sig för världmusik.
Det var Göran på Musikgränden som letade upp cajun-, creole- eller zydecomusik som den också kallas. Han lirade Clifton Cheiner i sin lilla butik på Borgmästergränd och hade långa utläggningar om Dr John och Professor Longhair.
Det var dock Peter på Wallins Radio i Huskvarna som hittade Queen Ida och hennes zydecoband och tog hem flera av hennes skivor. Jag slog till på hennes första album. Delvis för det sjyssta omslaget men också för att låtarna lät lite råare och mindre polerade än senare skivor. Lite som root-reggae jämfört med ”vanlig” reggae och ska.
En kul platta visade det sig, med fräcka låtar som Rosa Majeur, Oh´ Teres och Mazurka. Den sistnämnda gjorde för övrigt Mink DeVille en cover på sitt album Le Chat Bleu.
Cajun, creole eller bayoumusik är svår att slita sig från. Tempot är högt och rytmerna frestande. I centrum står ofta fiol och alltid dragspel hanterat av virtuoser, som Queen Ida själv. Sångerna sjungs nästan alltid på cajunfranska.
Musikformen sägs ursprungligen kommit med de fransk-kanadensare som kom till Louisiana i slutet av 1700-talet där den blandades upp med creolernas musik och folkmusik.
Cajun är alltså i högsta grad en multikulturell form av musik. Zydeco är en annan men synnerligen närbesläktad form som ligger den afroamerikanska musiken närmare.
Detta är Queen Idas första skiva, men den kunde kommit betydligt tidigare. Queen Ida ägnade nämligen många år åt att hand om hem och barn, som i det stora föredömet i väster förväntades av henne.
Hon dammade till slut av både invanda konventioner och sitt dragspel, men det var först efter hon blivit 40 år som musikkarriären tog fart. Efter det har hon gjort en lång rad album, zydeco betyder ju fritt översatt från cajunfranska till engelska Let´s boogie. Och det gjorde hon.
Nr: 187/2222
Efter punken och nya vågen ebbat ut fanns fortfarande ett intresse för det nya okända. Skamusiken och reggaen hade en del i det. Peter Gabriels revolutionära Biko 1980 var dock det som många att intressera sig för världmusik.
Det var dock Peter på Wallins Radio i Huskvarna som hittade Queen Ida och hennes zydecoband och tog hem flera av hennes skivor. Jag slog till på hennes första album. Delvis för det sjyssta omslaget men också för att låtarna lät lite råare och mindre polerade än senare skivor. Lite som root-reggae jämfört med ”vanlig” reggae och ska.
Cajun, creole eller bayoumusik är svår att slita sig från. Tempot är högt och rytmerna frestande. I centrum står ofta fiol och alltid dragspel hanterat av virtuoser, som Queen Ida själv. Sångerna sjungs nästan alltid på cajunfranska.
Musikformen sägs ursprungligen kommit med de fransk-kanadensare som kom till Louisiana i slutet av 1700-talet där den blandades upp med creolernas musik och folkmusik.
Cajun är alltså i högsta grad en multikulturell form av musik. Zydeco är en annan men synnerligen närbesläktad form som ligger den afroamerikanska musiken närmare.
Hon dammade till slut av både invanda konventioner och sitt dragspel, men det var först efter hon blivit 40 år som musikkarriären tog fart. Efter det har hon gjort en lång rad album, zydeco betyder ju fritt översatt från cajunfranska till engelska Let´s boogie. Och det gjorde hon.
Nr: 187/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar