GÖSTA LINDERHOLM – BLÅ BALLADER OCH GRÖNA DEMONER – 1976
Lite överraskande kanske att hitta en Gösta Linderholm-skiva i min samling. Jag tror inte heller den trivs särskilt bra i min samling av tysk kraut och progrock från det tidiga 70-talet. Jag har flera gånger tänkt göra mig av med skivan, men det går inte, jag gillar den.
Blå ballader och gröna demoner inköptes i slutet av 70-talet vid ett tillfälle då jag kände att jag behövde bättra på mina kunskaper om svensk visa, med nån underlig baktanke att på så sätt förstå Lundell och Rönnblom lite bättre.
Det funkade inte, jag har nog redan då alldeles för djupt nere i rockträsket.
Jag förstod varken Lundell eller Rönnblom ett dugg bättre med hjälp av Gösta, trots att jag lyssnade ganska mycket på skivan. Då satt jag i min källare och försökte analysera texterna, utan större framgång.
Men jag gillade inledningen med roliga Herr Glader, Jag hör en melodi för at den är så finstämd och rockiga Min galne katt och jag. Det är låtar jag forfarande kommer ihåg texten på när jag spelar skivan nu igen, särskilt då den katt som bor i vårt hus just nu visar upp ungefär samma psykologi som Göstas gamle vän.
Gösta Linderholm är för mig är mer än bara svenk vistradition, med tanke på hans bakgrund i Sveriges Jazzband. Det beror alltså inte på Rulla in en boll och låt den rulla (finns inte på denna skiva) som på 70-talet var hans förmodligen största hit.
Jag har flera gånger varit på väg att göra mig av med skivan, den passar som sagt inte in. Men jag har aldrig gjort allvar av de planerna, jag tycker ju om den. Just nu står den i en hylla med skivor som officiellt inte ingår i samlingen, men får vara kvar ändå.
Nr: ingår just nu officiellt inte i samlingen, men finns i huset.
Lite överraskande kanske att hitta en Gösta Linderholm-skiva i min samling. Jag tror inte heller den trivs särskilt bra i min samling av tysk kraut och progrock från det tidiga 70-talet. Jag har flera gånger tänkt göra mig av med skivan, men det går inte, jag gillar den.
Men jag gillade inledningen med roliga Herr Glader, Jag hör en melodi för at den är så finstämd och rockiga Min galne katt och jag. Det är låtar jag forfarande kommer ihåg texten på när jag spelar skivan nu igen, särskilt då den katt som bor i vårt hus just nu visar upp ungefär samma psykologi som Göstas gamle vän.
Jag har flera gånger varit på väg att göra mig av med skivan, den passar som sagt inte in. Men jag har aldrig gjort allvar av de planerna, jag tycker ju om den. Just nu står den i en hylla med skivor som officiellt inte ingår i samlingen, men får vara kvar ändå.
Nr: ingår just nu officiellt inte i samlingen, men finns i huset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar