FUNKADELIC – MAGGOT BRAIN – 1971
Maggot Brain är funk, men är influerad mer av psykedelia, blues, soul och, om det funnits 1971, metal. Skivan har säkert också influerat allt från funk till psykedelia och...metal.
Maggot Brain är inte vilken funklåt som helst. Det är ett magiskt, fantastiskt tio minuter långt gitarrsolo, kanske hela rockvärldens märkligaste.
Där George Clinton inleder med ”Mother Earth is pregnant for the third time/For y'all have knocked her up/I have tasted the maggots in the mind of the universe/I was not offended/For I knew I had to rise above it all/Or drown in my own shit".
Eddie Hazels solo är inte bara hendrixinspirerat, det är fortfarande storartat och får mig att tappa andan även om jag numera vet exakt vad som väntar.
Att Clinton talade om för Hazel ”att spela som din mamma just har dött” har redan nämnts på varenda blogg som skrivit om skivan. Efter det blir det sunshinepop och blues som har allt Hendrix hade, utom Hendrix.
Sen bryter helvetet löst i Wars Of Armageddon, 9:42. Urtidsrytmer, stenade röster i bakgrunden, ett gökur, tågsignaler, vansinnesskrik och stön, hjärtslag som tystnar, en envis gitarr, sen är det över.
Maggot Brain är inte en skiva att ha på i bakgrunden, då kan den bli oerhört påfrestande. Man måste nog lyssna på den för att uppskatta den. Men jag är inte säker på att även om man lägger all sin själ i att försöka förstå lyckas. Maggot Brain representerar en än så länge outforskad dimension av rockmusiken.
Det är ett psykedeliskt mästerverk George Clinton skapat, där man närmast skulle kunna jämföra med Grateful Deads surrealistiska Anthem For The Sun, även om den bara skrapar på ytan av Maggots Brains skruvade världsbild. Om ens det.
Nr: 447/2222
Maggot Brain är funk, men är influerad mer av psykedelia, blues, soul och, om det funnits 1971, metal. Skivan har säkert också influerat allt från funk till psykedelia och...metal.
Där George Clinton inleder med ”Mother Earth is pregnant for the third time/For y'all have knocked her up/I have tasted the maggots in the mind of the universe/I was not offended/For I knew I had to rise above it all/Or drown in my own shit".
Att Clinton talade om för Hazel ”att spela som din mamma just har dött” har redan nämnts på varenda blogg som skrivit om skivan. Efter det blir det sunshinepop och blues som har allt Hendrix hade, utom Hendrix.
Sen bryter helvetet löst i Wars Of Armageddon, 9:42. Urtidsrytmer, stenade röster i bakgrunden, ett gökur, tågsignaler, vansinnesskrik och stön, hjärtslag som tystnar, en envis gitarr, sen är det över.
Maggot Brain är inte en skiva att ha på i bakgrunden, då kan den bli oerhört påfrestande. Man måste nog lyssna på den för att uppskatta den. Men jag är inte säker på att även om man lägger all sin själ i att försöka förstå lyckas. Maggot Brain representerar en än så länge outforskad dimension av rockmusiken.
Nr: 447/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar