En lysande idé av Stones

ROLLING STONES – GET YER YA-YA´S OUT – 1970

Sorry Brian, men Mick Taylor var precis vad Rolling Stones behövde. En bländande supergitarrist som gav stenarna ett ännu krispigare och ruffigare sound. Get Yer Ya-Ya´s Out är hans första riktiga framträdande med bandet och det är hans solon som gör LP:n till det fantastiska livealbum det är.

Vilken lysande idé förresten. Att ge ut ett av tidernas bästa livealbum precis efter att de släppt några av världshistoriens största rockalbum; Beggar´s Banquet och Let It Bleed. Och att sen följa upp med ett ännu bättre album – Sticky Fingers. He, he, hur smart var inte det?

Sett till låtarna är kanske inte Get Yer Ya-Ya´s Out så där våldsamt överraskande. Stones kastade fram ett antal standardnummer som inte hade gett en spänn tillbaka på oddset.

Men det är inte det som gör albumet så fantastiskt, det är sättet de gör låtarna på som är så revolutionerande (och förmodligen Mick Taylors närvaro).

Stones river nämligen inte bara av låtarna som de en gång skapades. De sandblästrar dem, skrapar av all fernissa med en rasp och kör dem till slut genom en köttkvarn. Effekten är häftig.

Man kan säga vad man vill om Midnight Rambler och Sympathy For The Devil, men några större likheter med studioversionerna har de inte. Det är våldsamt, det är rått och känns äkta.

Bättre än så här blev aldrig Rolling Stones som liveband. Men kan nån tala om för mig vad åsnan gör på omslagsbilden?

Nr: 546/2222