PHLUPH – PHLUPH – 1968
Amerikanska Phluph ska uttalas ”Fluff” och inget annat. Detta psykedeliska popband har alltså inget med ett blåhårigt norrländskt skogstroll (Plupp*) att göra även om man som 60-talsbarn gärna vill dra den kopplingen.
Å andra sidan skulle ett blåhårigt troll förmodligen inte väckt särskilt mycket uppmärksamhet under ”the summer of love”, även om jag inte tror att just denna norrländska osynling (Plupp är som vi alla minns osynlig för människor) har något med psykedelia att göra...eller?
Bandet Phluph är dock helt och hållet inne på den linjen - beatpop och psykedelia – som så många andra amerikanska band vid den här tiden.
Jag gissar att storheter som Beatles, Hollies och Kinks spelat ganska stor roll för de fyra gossarna i Phluph, samtidigt som de säkert också sneglat på amerikanska storheter som Jefferson Airplane och dessutom kollat in vilka olika skojiga ljudeffekter man kunde använda sig av i inspelningsstudion.
De fick ihop det ganska bra tycker jag. Gruppens debutplatta är en helt okej psykedeliska popskiva som är rolig att lyssna på.
Framför allt är skivans två singlar Doctor Mind och Another Day riktigt trevliga små poplåtar.
Phluph är inte direkt nyskapande i det dem gör, men de gör det med energi och spelglädje. Det hörs på musiken att de haft roligt och att de verkligen trodde på sin grej.
Därför är detta en LP jag gärna rekommenderar till alla nostalgiker med svaghet för psykedelisk 60-talspop.
Nr: 2009/2222
* Svensk barnboksfigur som var mycket populär när jag var barn. Osynlingen Plupp, med blått hår och röd näsa, bodde i en kåta i fjällen och kunde tala med djuren. Första boken kom ut 1955 och det har sammanlagt getts ut över 25 böcker om Plupp.
Amerikanska Phluph ska uttalas ”Fluff” och inget annat. Detta psykedeliska popband har alltså inget med ett blåhårigt norrländskt skogstroll (Plupp*) att göra även om man som 60-talsbarn gärna vill dra den kopplingen.
Å andra sidan skulle ett blåhårigt troll förmodligen inte väckt särskilt mycket uppmärksamhet under ”the summer of love”, även om jag inte tror att just denna norrländska osynling (Plupp är som vi alla minns osynlig för människor) har något med psykedelia att göra...eller?
Bandet Phluph är dock helt och hållet inne på den linjen - beatpop och psykedelia – som så många andra amerikanska band vid den här tiden.
Jag gissar att storheter som Beatles, Hollies och Kinks spelat ganska stor roll för de fyra gossarna i Phluph, samtidigt som de säkert också sneglat på amerikanska storheter som Jefferson Airplane och dessutom kollat in vilka olika skojiga ljudeffekter man kunde använda sig av i inspelningsstudion.
De fick ihop det ganska bra tycker jag. Gruppens debutplatta är en helt okej psykedeliska popskiva som är rolig att lyssna på.
Framför allt är skivans två singlar Doctor Mind och Another Day riktigt trevliga små poplåtar.
Phluph är inte direkt nyskapande i det dem gör, men de gör det med energi och spelglädje. Det hörs på musiken att de haft roligt och att de verkligen trodde på sin grej.
Därför är detta en LP jag gärna rekommenderar till alla nostalgiker med svaghet för psykedelisk 60-talspop.
Nr: 2009/2222
* Svensk barnboksfigur som var mycket populär när jag var barn. Osynlingen Plupp, med blått hår och röd näsa, bodde i en kåta i fjällen och kunde tala med djuren. Första boken kom ut 1955 och det har sammanlagt getts ut över 25 böcker om Plupp.
Referenserna till trollet Plupp kändes faktiskt roligare att läsa än det du skrev om plattan. Kanske det beror på att jag själv minns Plupp från min uppväxt. Men om Plupp varit ett rockband tänker jag mig nog något mer åt svensk 70-talsprogg än amerikansk psykedelia. Jag tänker mig att Plupp, om han varit en musikgrupp och inte ett barnbokstroll, skulle ha befunnit sig i ungefär samma fack som Samla Mammas Manna. Detta baserar jag på hans namn, utseende, hemvist och allmänna troll-aktighet.
SvaraRaderaHa, ha! Jo, Plupp är nog mer Samla Mammas Manna än Phluph.
Radera