MIKAEL RAMEL – TILL DEJ – 1972
Det finns skivor – inte många – som man oförklarligt dras till. Skivor som hamnar på skivtallriken trots man först inte tänkt det. Skivor det inte går att låta bli. Till dej är en sådan.
Det är Mikael Ramels första skiva. Här finns fantastiska låtar som Nå då så, Pengar, Imorron e en ny da, magiska Långt in i naturen och elva minuter långa, sagolika, psykedeliska Artificiell prana, som man tror är drogromantik...men visar sig vara något helt annat.
Jag bara älskar det där ”santanajammet” som dyker upp i mitten och att man till slut förmodligen hamnar mitt ute i naturen. I mina anteckningar har jag i kanten noterat ”Zappa”, minns inte varför.
Avslutningen med Vi må oxå är bara lysande roligt. Här står det i mina anteckningar ”The laughing gnome”.
Det är låtar det inte går att slita sig från. Texterna är underfundiga, humoristiska och har utan att bli det minsta pretentiösa en allvarlig underton.
Man skulle kanske kunna kalla det hippiepop på svenska. Man kan nog påstå att Mikael Ramel var en del av den svenska proggen. En tid spelade han med legendariska Fläsket Brinner.
Till dej följdes senare upp av ännu ett album, Extravagansa, i ungefär samma stil innan han gick över till något mindre expertimentell popmusik.
Jag har försökt hitta liknande album inom den svenska proggen men har med mina något begränsade vyer inte hittat något.
Känslan säger dock att Ola Magnell, för de kryptiska texternas skull, och Anders F Rönnblom, för det politiska engagemanget och för jazzinspirerade Måsarna lämnar Gotland, är några man skulle kunna jämföra med.
Mikael Ramel är son till Povel,vilket han säkert haft både för- och nackdelar av. Jag nöjer mig med att konstatera att även Mikael är en ordsnickare av rang.
Tyvärr har min skiva på grund av omfattande spelande fått sig en ganska lång repa på a-sidan. Som tur är hörs den inte. Men den finns där, vilket alla som är skivsamlare förstår hur jobbigt det är.
Att hitta Till dej på vinyl är mer eller mindre omöjligt nu för tiden. Men jag har sett att den går att köpa på CD.
Nr: 2084/2222
Det finns skivor – inte många – som man oförklarligt dras till. Skivor som hamnar på skivtallriken trots man först inte tänkt det. Skivor det inte går att låta bli. Till dej är en sådan.
Jag bara älskar det där ”santanajammet” som dyker upp i mitten och att man till slut förmodligen hamnar mitt ute i naturen. I mina anteckningar har jag i kanten noterat ”Zappa”, minns inte varför.
Det är låtar det inte går att slita sig från. Texterna är underfundiga, humoristiska och har utan att bli det minsta pretentiösa en allvarlig underton.
Man skulle kanske kunna kalla det hippiepop på svenska. Man kan nog påstå att Mikael Ramel var en del av den svenska proggen. En tid spelade han med legendariska Fläsket Brinner.
Till dej följdes senare upp av ännu ett album, Extravagansa, i ungefär samma stil innan han gick över till något mindre expertimentell popmusik.
Känslan säger dock att Ola Magnell, för de kryptiska texternas skull, och Anders F Rönnblom, för det politiska engagemanget och för jazzinspirerade Måsarna lämnar Gotland, är några man skulle kunna jämföra med.
Mikael Ramel är son till Povel,vilket han säkert haft både för- och nackdelar av. Jag nöjer mig med att konstatera att även Mikael är en ordsnickare av rang.
Att hitta Till dej på vinyl är mer eller mindre omöjligt nu för tiden. Men jag har sett att den går att köpa på CD.
Nr: 2084/2222
Har för mig att den kom ut på RSD 2018
SvaraRaderaRöd eller vit Vinyl finns det
Kolla Bengans , Ginza , Hotstuff m.m.
Tack för tipset!
SvaraRadera