SANTANA – SUPERNATURAL – 1999
Jag är inte helt överens med Grammisjuryn som gav Santana hela nio grammisar för Supernatural. Vågar jag kalla det ett ganska alldagligt album?
Jo, det gör jag. Det går nämligen inte alls att ställa Supernatural vd sidan av storheter som Abraxas, Caravanserai, Santana 3, Moonflower eller ens Borboletta, inte ens om man anstränger sig.
Det är dock ett ganska trevligt album och ett besked från Carlos Santana, som 1999 hade över 30 år som gitarristdemon bakom sig, att han fortfarande var i livet.
Det är också intressant att se hans flexibilitet och intresse av att samarbeta med en rad nya artister och blivande stjärnor i andra genrer.
Det gör Supernatural till ett ganska sjysst blandning av latinorock, AOR, Hiphop och jazzfusion...bland annat. Ett perfekt album för topplistorna, eller hur?
Det finns dessutom ett antal låtar som blev enorma superhits, vilket Carlos Santana egentligen aldrig varit särskilt bortskämd med. Låtar som Put Your Lights On, Maria Maria och inte minst Smooth är några av Santanas största listframgångar någonsin.
Men i min egen santanavärld är det inte nån av de stora favoritskivorna. Jag spelar den aldrig nu för tiden och hitlåtarna har för länge sedan tappat nyhetens behag.
Jag lyssnar hellre på Abraxas, Santana 3, Caravanserai eller varför inte hysteriskt omfångsrika Lotus som ger den verkliga bilden av Carlos Santanas fantastiska musikvärld.
Nr: 45/CD
Jag är inte helt överens med Grammisjuryn som gav Santana hela nio grammisar för Supernatural. Vågar jag kalla det ett ganska alldagligt album?
Det är dock ett ganska trevligt album och ett besked från Carlos Santana, som 1999 hade över 30 år som gitarristdemon bakom sig, att han fortfarande var i livet.
Det gör Supernatural till ett ganska sjysst blandning av latinorock, AOR, Hiphop och jazzfusion...bland annat. Ett perfekt album för topplistorna, eller hur?
Det finns dessutom ett antal låtar som blev enorma superhits, vilket Carlos Santana egentligen aldrig varit särskilt bortskämd med. Låtar som Put Your Lights On, Maria Maria och inte minst Smooth är några av Santanas största listframgångar någonsin.
Men i min egen santanavärld är det inte nån av de stora favoritskivorna. Jag spelar den aldrig nu för tiden och hitlåtarna har för länge sedan tappat nyhetens behag.
Nr: 45/CD
För mig - som visserligen gillar Santana, men inte tillhör de mest hängivna fansen - ligger hans storhet främst i förmågan att förena rockbaserat gitarrspel med rytmer och låtstrukturer från latinamerikansk musik. Detta lyckades han alldeles utmärkt med på de klassiska plattorna från början/mitten av 1970-talet.
SvaraRadera"Supernatural" fick jag när den var ny. Jag kategoriserade den snabbt som - enligt min smak - välgjord, men trist och slätstruken. Om jag hade varit en riktigt passionerad Santana-fan hade jag möjligen tyckt att det varit intressant att höra honom spela jazzfusion eller försöka inkorporera hiphop-influenser i sin musik. Men så passionerat är inte mitt förhållande till Santana. Följaktligen sålde jag "Supernatural" efter 2 -3 genomlyssningar. (1999 hade ju begagnade CD-skivor fortfarande lite andrahandsvärde.)
Vi verkar vara inne på precis samma linje!
Radera