Sparks egen popvärld

SPARKS – BIG BEAT - 1976

Big Beat är Sparks sista klassiker. En LP som dock har mer gemensamt med bröderna Maels två första och relativt okända album än storheterna Kimono My House och Propaganda.

Jag önskar jag hade kunnat beskriva känslan när jag hörde skivan första gången.
Förvåning..?
Nja, det också. Men mest något nästan överväldigande.

Skillnaden mot andra vanliga rockplattor var enorm som i ljuset av Big Beat framstod som busar, råa typer som ägnade sig åt aktiviteter som släggkastning, ölhävning och att skrämma folk.

Big Beat var den luftiga motsatsen, lätta tankar som flyktigt försvann och efterlämnade...ingenting utom en svävande känsla av lycka.

För att gå lite mer rakt på: en briljant popskiva med blixtrande små klistriga melodier, fräcka ironiska texter och ett sound som skulle kunna kallas för fulländat. Så bra är Big Beat.

Som alltid när det gäller Sparks tidiga skivor finns det inte ett svagt spår. Bröderna Mael släppte inte från sig något halvdant vid den tiden och hade en osviklig känsla för snygga en knepiga popmelodier.

Jag medger att det inte är ett album som sätter sig vid första lyssningen hos alla. Nej, Big Beat kan vara krävande. Men det är en väl gjord investering.

När man kommit över den första besvärliga tiden öppnar sig Sparks egen popvärld, som är så väl värd att hitta till.

Nr: 2040/2222