JIM CAPALDI – SOME COME RUNNING – 1988
Att George Harrison spelar gitarr på ett av spåren och att Eric Clapton hoppar in på ett annat tyckte jag tydligen var anledning nog för att köpa den här LP:n 1988.
Numera känns det dock som ett tämligen dåligt beslut. Some Come Running är en ganska typisk popprodukt från det sena 80-talet. Musiken är slimmad, snyggt synthpreparerad och låtarna har något som närmast liknar tvål över sig.
När jag nu spelar skivan kommer jag att tänka John Farnham, Daryl Braithewaith och liknande.
Att det är Eric Clapton som lirar gitarr i funkrocklåten You Are The One hade jag inte ens anat om jag inte visste det.
George Harrisons gitarr i Oh Lord Why Lord är dock kristallklar. Det går inte att missa. Och det är gråtmilt läckert av Harrison som alltid, men inte tillräckligt för att Some Come Running ska ha plats i min samling.
Jag är skivsamlarnörd, men samlar inte på allt, så den här skivan åker nog ut nu trots att George Harrison enligt min världsbild hör till de allra största.
Jag hyser dock inget som helst agg till gamle traffictrummisen Jim Capaldi för att han gjorde denna i mina ögon tämligen sunkiga LP. Han gjorde ett ärligt försök att hänga på i 80-talets skivkarusell och anpassade sitt sound efter det.
Men det blev inte bra och felet lägger jag helt och hållet på skivindustrin. Capaldi gjorde andra skivor som är betydligt roligare, men då får man gå tillbaka till 70-talet.
Ett litet plus i kanten är att denna LP dock är betydligt bättre än en del andra plattor han släppte på 80-talet.
Nr: borttagen ur samlingen, säljes.
Att George Harrison spelar gitarr på ett av spåren och att Eric Clapton hoppar in på ett annat tyckte jag tydligen var anledning nog för att köpa den här LP:n 1988.
Att det är Eric Clapton som lirar gitarr i funkrocklåten You Are The One hade jag inte ens anat om jag inte visste det.
George Harrisons gitarr i Oh Lord Why Lord är dock kristallklar. Det går inte att missa. Och det är gråtmilt läckert av Harrison som alltid, men inte tillräckligt för att Some Come Running ska ha plats i min samling.
Jag är skivsamlarnörd, men samlar inte på allt, så den här skivan åker nog ut nu trots att George Harrison enligt min världsbild hör till de allra största.
Jag hyser dock inget som helst agg till gamle traffictrummisen Jim Capaldi för att han gjorde denna i mina ögon tämligen sunkiga LP. Han gjorde ett ärligt försök att hänga på i 80-talets skivkarusell och anpassade sitt sound efter det.
Ett litet plus i kanten är att denna LP dock är betydligt bättre än en del andra plattor han släppte på 80-talet.
Nr: borttagen ur samlingen, säljes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar