En stonerrockens road movie

KYUSS – BLUES FOR THE RED SUN – 1992

Blues For The Red Sun skulle kunna vara en stonerrockens road movie. Kyuss är på väg någonstans, men var är det ingen som tycks veta, förstå eller ens bry sig om.

Kyuss är en del av 90-talets heavy-psych, arvtagare till det tidiga 70-talets psykedeliska hårda rock och experimenterande. Allting går igen.

För den som skaffat sig erfarenhet genom att lyssna på 70-talets heavy-psych - denna subgenre som på den tiden var mer än lovligt obskyr – har naturligtvis en fördel när band som Kyuss kommer på tal.

Har man redan de blytunga riffen i kroppen, känslan för de långa för utomstående obegripliga melodislingorna och de dova rytmerna är det lättare att uppskatta band som Kyuss, vilka dessutom har en ganska tydlig melodisk ådra.

Lägger man till ett visst intresse för metal, doom i synnerhet, är man framme. Jag skulle kunna nämna det självklara också – Black Sabbath.

Om Blues For The Red Sun anses vara någon av de bättre eller mer intressanta i sin genre har jag ingen direkt koll på. Jag kan dock inte påstå att det är någon av mina direkta favoritskivor.

Vad jag emellertid vet är att det är skiva jag uppskattar att lyssna på vid vissa tillfällen.

Särskilt då man är på den lite mörkare och dystrare sidan av livet, då kan det vara skönt att ha Kyuss malande mörker som fond i bakgrunden. Musik man känner är på väg någonstans, men utan mål.

Nr: 149/CD