Basse Wickmans gränsland

BASSE WICKMAN – GRÄNSLAND – 1987

Basse Wickmans första LP på svenska borde så klart varit en sensation och 1987 års stora samtalsämne. Så blev det naturligtvis inte. Trots att skivan blev grammisnominerad jag kan inte påminna mig att nån jag känner ens klämde ur sig ett ansträngt ”jaså”. Men det sena 80-talet var alldeles fel tid för vispop i min värld.

Jag tycker bättre om skivan idag. Gränsland är en sån där skiva jag emellanåt dammar av i hyllan och lyssnar på med ganska stort välbehag. Det är något med Basse Wickmans röst, ett finstämt vemod, som gör det till skön musik att lyssna på. Trots att LP:n är från det sena 80-talet är den tämligen avskalad och med ett undantag inte så 80-talsmässigt överproducerad som album från den här tiden annars är.

Undantaget är Trots allt, en låt som släpptes som singel (om jag minns rätt) ganska långt innan LP:n kom ut. Det är så klart en bra låt trots det, men jag tycker bättre om tankfulla Reflektioner i regn och inledningen med Kasta ingen skugga. Att låtarna har svenska texter, till skillnad från Basses tidigare album, tycker jag om. Texterna är poetiska, luftiga och känslosamma. Det finns en värme och närvaro i låtarna som gör dem lätta att tycka om.

Nr: 1378/2222