KRAFTWERK – RADIO-AKTIVITY – 1975
Är det här vi hittar ursprunget, prototypen för all dancepop, house och techno från det sena 80-talet, 90-talet och senare också? Den känslan går inte att komma från. Jag har hört det här så många gånger, i så många olika versioner, och med nästan exakt samma monotont upprepade tema. Öka bara hastigheten lite och strö över lite glitter så är vi framme på 2015...
Nu är det inte så att Radio-Aktivity är den Kraftwerkplatta som imponerar mest på mig. Den känns faktiskt lite tråkig i jämförelse med föregångaren Autobahn och inte heller så innovativ och nyskapande som efterföljarna Trans-Europe Express och The Man Machine.
Men då är jag kanske lite orättvis, alla de skivorna är storverk inom den elektroniska popmusiken. Och Radio-Aktivity har trots allt en del tillfällen av storhet som inte går att slå ifrån sig, även om de i en jämförelse känns mer som underliga experiment utan någon direkt mening.
Underhållningsvärdet finns där dock. Jag är till exempel barnsligt förtjust i det knastrande ljudet från geigermätaren som inleder hela seansen.
Jag gillar att de, på min skiva, sjunger både på engelska och tyska...även om jag inser att det är den heltyska versionen varje rättroende bör ha i samlingen.
Att musiken på Radio-Aktivity sen blev prototypen för all framtida dancepop kan man se som kuriosa. Att det blev så ska man inte heller lägga på den här LP:n, det är snarare Trans-Europe Express och The Man Machine som blev orsaken till det.
Nr: 507/2222
Är det här vi hittar ursprunget, prototypen för all dancepop, house och techno från det sena 80-talet, 90-talet och senare också? Den känslan går inte att komma från. Jag har hört det här så många gånger, i så många olika versioner, och med nästan exakt samma monotont upprepade tema. Öka bara hastigheten lite och strö över lite glitter så är vi framme på 2015...
Men då är jag kanske lite orättvis, alla de skivorna är storverk inom den elektroniska popmusiken. Och Radio-Aktivity har trots allt en del tillfällen av storhet som inte går att slå ifrån sig, även om de i en jämförelse känns mer som underliga experiment utan någon direkt mening.
Jag gillar att de, på min skiva, sjunger både på engelska och tyska...även om jag inser att det är den heltyska versionen varje rättroende bör ha i samlingen.
Att musiken på Radio-Aktivity sen blev prototypen för all framtida dancepop kan man se som kuriosa. Att det blev så ska man inte heller lägga på den här LP:n, det är snarare Trans-Europe Express och The Man Machine som blev orsaken till det.
Nr: 507/2222
Din rad"Jag är till exempel barnsligt förtjust i det knastrande ljudet från geigermätaren...."
SvaraRaderaDet får mig att tänka på vad en krautkompis sa en gång, ungefär såhär fast en del har jag glömt. "Det är på håret att detta(Radio-Activity) kan kallas kraut. Du förstår att riktig kraut spelades bara från slutet av 60-talet till mitten av 70-talet. Senare saknas den radikala tonen eller samhörigheten som människor får genom kollektivt boende.Krauten måste bestå av monotona och rytmiska friform klanger som upprepas gång på gång. Grupper som hade utlänska förebilder kan aldrig kallas kraut, kraut är inte progrock." osv.
Lite underligt att någon går igång på sånhär industriell elektronisk musik, menar jag.
RaderaÄnnu underligare är kanske Kraftwerks första plattor...och den där Tone Float. För att uppskatta dem måste man vara hängiven krautlyssnare.
Radera