UNIVERSE – UNIVERSE – 1971
Det är något märkligt med detta waelsiska hårdrockgäng. Varför åkte bandet till Norge för att spela in skivan? Och varför är omslagsbilden så illa gjord? Och vem tusan kom på idén att ge ut plattan nu igen?
Det mest underliga är dock att jag gillar den här plattan. Jag tycker Universe har en skön stil (dock inte som Mowgli i Djungelboken). Verkligen gillar den alltså. Jag sitter och småskrattar och kan inte låta bli att både slå och stampa takten. Jag gillar låtarna och jag gillar särskilt när de ger sig på Cocaine, som i Universe lite tilltufsade version blir lika bra som Jackson Brownes egen.
Utan att tveka rekommenderar jag denna platta till alla gamla hårdrockfrälsta, till alla dem som fortfarande får gåshud av Nazareths Turn On Your Reciever, till alla dem som på gott och ont alltid skrålar med i textraderna till Smoke On The Water eller vilken annan gammal klassiker som helst.
Men nu ska du också veta att Universe är precis lika originella som mellanmjölk. I början av 70-talet gick det 15 såna här band på dussinet där inget av dem egentligen var särskilt bra rent tekniskt, eller kom med några nya och smarta idéer eller hade tänkt ut en plan för sin lovande framtid som rockstjärnor (vilket det givetvis inte blev någonting av med).
Det är de bästa av de här banden man kommer ihåg i dag; Nazareth till exempel, Status Quo så klart. Jag gissar att man idag kan knalla ner i vilken replokal som helst och hitta band som är precis lika bra. Nej, förresten, förmodligen är de bra mycket bättre nu för tiden.
Men det hindrar inte mej att emellanåt lägga den här skivan på tallriken och ha jättekul när jag lyssnar på den. Universe kom inte inte med något nytt ens 1971. Men deras enda platta, som inte kan ha sålt i särskilt många exemplar, är åtminstone ett sjysst tidsdokument.
Jag kan verkligen uppskatta att nån fick den briljanta idén att ge ut skivan nu igen. Annars hade jag blivit en rolig stund fattigare.
Nr: 540/2222
Det är något märkligt med detta waelsiska hårdrockgäng. Varför åkte bandet till Norge för att spela in skivan? Och varför är omslagsbilden så illa gjord? Och vem tusan kom på idén att ge ut plattan nu igen?
Det mest underliga är dock att jag gillar den här plattan. Jag tycker Universe har en skön stil (dock inte som Mowgli i Djungelboken). Verkligen gillar den alltså. Jag sitter och småskrattar och kan inte låta bli att både slå och stampa takten. Jag gillar låtarna och jag gillar särskilt när de ger sig på Cocaine, som i Universe lite tilltufsade version blir lika bra som Jackson Brownes egen.
Utan att tveka rekommenderar jag denna platta till alla gamla hårdrockfrälsta, till alla dem som fortfarande får gåshud av Nazareths Turn On Your Reciever, till alla dem som på gott och ont alltid skrålar med i textraderna till Smoke On The Water eller vilken annan gammal klassiker som helst.
Men nu ska du också veta att Universe är precis lika originella som mellanmjölk. I början av 70-talet gick det 15 såna här band på dussinet där inget av dem egentligen var särskilt bra rent tekniskt, eller kom med några nya och smarta idéer eller hade tänkt ut en plan för sin lovande framtid som rockstjärnor (vilket det givetvis inte blev någonting av med).
Det är de bästa av de här banden man kommer ihåg i dag; Nazareth till exempel, Status Quo så klart. Jag gissar att man idag kan knalla ner i vilken replokal som helst och hitta band som är precis lika bra. Nej, förresten, förmodligen är de bra mycket bättre nu för tiden.
Men det hindrar inte mej att emellanåt lägga den här skivan på tallriken och ha jättekul när jag lyssnar på den. Universe kom inte inte med något nytt ens 1971. Men deras enda platta, som inte kan ha sålt i särskilt många exemplar, är åtminstone ett sjysst tidsdokument.
Jag kan verkligen uppskatta att nån fick den briljanta idén att ge ut skivan nu igen. Annars hade jag blivit en rolig stund fattigare.
Nr: 540/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar